Mäktigt som en tårta
Uppdaterad 2018-08-17 | Publicerad 2011-07-09
Di Leva publikfavorit när artistgräddan showar – i nästan fyra timmar
RONNEBY. För mycket hela tiden. Det är tanken bakom ”Diggiloo”.
Och i år känns showen som att försöka äta en gräddtårta på 207 kilo.
Man blir lite mätt...
Progg i ”Diggiloo”?
Just det partiet är nästan ett justitiemord.
Lasse Holms glada gäng kastar sig glatt över Nationalteaterns ”Kolla kolla”, ”Ingen kommer undan politiken”, Ebba Gröns ”800°”. Vad den sistnämnda låten har med 70-talets proggvåg att göra är däremot en smula oklart. Ah, det kanske inte är så noga.
Proggmaskeraden fungerar sådär. Greppet bevisar bara en sak:
Tiden maler sönder politiska ideal och ”radikal” musik. Till slut blir det bara en ursäkt för Linda Pritchard att leka hippie i lustiga glasögon.
Väljer fåniga låtar
Det finns andra svagheter också.
Beatles-partiet känns mer som ett pliktskyldigt publikfrieri än nödvändigt. Kan bero på att sällskapet väljer att göra några av gruppens fånigaste låtar (”When I’m 64”, ”Ob-la-di, ob-la-da”). Och det burleska är burleskt segt. Festen hade över huvud taget tjänat på att klippas ner.
Men behållningen med konceptet ”Diggiloo” är inte att se folkkära namn göra bort sig. Vad gäller bred familjeunderhållning finns det fortfarande ingen mer genomarbetad och underhållande turné.
Hysterisk version
Och till skillnad från diverse julshower bygger inte föreställningen på att kändisar river av sina senaste hits (om de har några).
I stället får de glänsa i mer oväntade låtar och nummer. Jag tänker på Charlotte Perrelli och Jessica Andersson i Ben E Kings ”I (who have nothing)”. Eller när Linda Bengtzing hyllar Lady Gaga i ”Bad romance”. Eller Magnus Carlsson som präst i den hysteriska versionen av ”Bögarnas fel” – en trudelutt om att alla problem i världen kan skyllas på män som gillar män, inklusive alkoholism.
Lagbyggets viktigaste spelare heter dock Di Leva. Efter ”Så mycket bättre” är han publikens stora favorit. Han och vattenkannan har i princip en egen liten show för sig.
Men även han är... diggitomerad. Även han får pröva nya vingar.
Vem trodde att Di Leva en dag skulle stå och klappa i otakt till ”Diggi-loo diggi-ley”?