Lundstedts kärlek till idolen lyser igenom

Uppdaterad 2022-11-23 | Publicerad 2022-10-09

Andreas Lundstedt i Göteborg under premiären för höstens hyllningsturné till George Michael.

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus
Andreas Lundstedt
Plats: Stora Teatern, Göteborg. Publik: 615. Längd: En och en halv timme. Bäst: ”Jesus to a child” på svenska. Sämst: Hade gärna hört mer av George Michaels mindre uppenbara sidor som, säg, ”Spinning the wheel” eller ”Praying for time”.

KONSERT Att hylla George Michael är en strålande idé – som faller på eget grepp. Hans rymliga soulröst är oefterhärmlig.

Men Andreas Lundstedts kärlek till idolen lyser igenom på ganska oemotståndligt vis.

GÖTEBORG. Han satt fastnålad på min storasysters anslagstavla och har suttit fastnålad på mitt hjärta sedan dess. Varje gång jag lyssnar på George Michael låter det som en förnimmelse av popmusik, som viskningar från ett förflutet. Ingen annan röst gör mig lika trygg.

I dag är den insomnade popstjärnan mer relevant än många av de rockreliker som ofta hamnar i rampljuset när den moderna musikhistorien ska summeras. Att hylla George Michael är en strålande idé. Få andra artister – om ens någon – förtjänar det mer. Samtidigt faller konceptet på eget grepp. Det fanns ju bara en George Michael. Hans rymliga röst – en kyrka av soul, pop och emotioner – är oefterhärmlig.

Andreas Lundstedt, mest känd som medlem i pausade trion Alcazar, har drömt om detta i över tio år. Den nyblivne 50-åringens ”Freedom – the music of George Michael” bottnar i en genuin kärlek till Georgios Kyriacos Panayiotous.

Björn Helge Andreas Lundstedt står på en trappa, i tanigt strålkastarljus. Att inledande ”Father figure” också ter sig en smula tanig – som en höstgryta utan sin avgörande ingrediens – är inte så mycket kritik som bevis på uppgiftens omöjlighet. Den underliggande lidelse som fanns i George Michaels röst finns inte här i kväll – men är också svår att finna i annan musik överhuvudtaget.

Vad Andreas Lundstedt tappar i balladerna tar han igen i de rivigare numren. Han vill ta oss tillbaka till ”axelvaddar, toksprayat hår och avancerade danssteg”. Ett stort band, en kör och en generös ljusrigg har klämts in på den lilla scenen. När sångaren från Uppsala vänder ryggen mot publiken och förlorar sig i ”Fastlove” skiner kärleken till idolen igenom på ganska oemotståndligt vis.

Mestadels låter Lundstedt musiken tala, men han kåserar också. En crush i New York som resulterade i sex månaders relation och två års hjärtesorg går över i balladen ”A different corner”. ”Faith”-skinnjackan åker på när han berättar om hur han som sjuttonåring först förälskade sig i förebilden i Paris.

Han pratar om hiv. Om skam, rädsla och tårar som faktiskt går att torka utan handskar. Sedan sjunger han en tassande jazzig ”Jesus to a child” – låten som George Michael skrev efter att hans hemliga pojkvän Anselmo Feleppa dött 37 år gammal – i svensk text av Lisa Nilsson. Plötsligt blir Lundstedts hommage både personlig och på riktigt.

I nästa stund kommer hela bandet in klädda i Alcazars garderob till ”Too funky”. Temperaturen skruvas upp ytterligare i ett Wham!-medley.

Popmusikens ensammaste saxofon i ”Careless whisper” följer med ut på en höstlig aveny och understryker det sorgliga i att George Michael aldrig mer får sjunga sina sånger själv.


Följ Aftonbladet Musik på FacebookInstagram och Twitter för full koll på allt inom musik