Överraskningar och nostalgi med Ulf Lundell
Publicerad 2022-06-18
KONSERT Efter en eländig vår tycker Ulf Lundell att vi förtjänar en dos nostalgi. Och fyrar av hela 40-årsjubilerande ”Kär och galen”-albumet i sin helhet.
Det är inte enda överraskningen på en allmänt hungrig och yster premiär.
Ulf Lundell
Turnépremiär: Folkets Park, Huskvarna. Publik: 2 018. Längd: 132 minuter. Bäst: ”Så mycket äldre”, ”Aldrig nånsin din clown” och ”Senare år”. Sämst: ”I dina slutna rum” är kanske inte den mest engagerande ”Kär och galen”-låten.
HUSKVARNA. Ulf Lundell har sagt hejdå till scenerna både en och två gånger. På såväl sommarturnén som julspelningarna på Berns i Stockholm 2019 kändes han emellertid mer inspirerad och spelsugen på väldigt länge. Så när pandemin satt stopp för fortsättningen på festen och tvingade in honom i extra intensiv österlensk isolation kan man ana att den redan väldokumenterade rastlösheten drabbade extra hårt.
Lundell verkar hur som helst synnerligen uppspelt över att åter möta sin publik. Att turnépremiären begås i en av landets få kvarvarande riktigt klassiska folkparker, komplett med rotunda och teaterlada på varsin sida av den vackert belägna utomhusscen, gör självklart ingenting sämre.
Gamla ”Lazarus”-numret ”Hungerdepartementet” känns således som en passande, om än inte överdrivet publikfriande, öppning. Lundell fortsätter att spela finsmakarsånger för pojkarna längst fram. Som den dylanskt flödande balladen ”En droppe vatten” eller ”Så mycket äldre”, en låt om åldrandet och priset vi betalar som skrevs av en 30-årig Lundell 1980 men på flera sätt berör ännu mer nu, vid 72.
Det välbekanta, rutinerade bandet, med Janne Bark tryggt återplacerad på sångarens högra sida, kastar sig sedan ut i en glödgad ”Den vassa eggen”.
Först efter fem låtar väljer Lundell att säga något. Hälsar välkomna, frågar om vi har haft ”coviden”. Själv fick han den i höstas och är fortfarande berövad mycket av lukt och smak, vilket smärtar inte minst eftersom han är ”tillsammans med en foodie”.
Han pratar om Putin, recessionen, räntorna och priserna och konstaterar att det är en dyster tid, så vi förtjänar en dos nostalgi. Varvid den vanligtvis så framåtblickande artisten deklarerar att han tänker spela hela albumet ”Kär och galen”, karriärens i särklass största försäljningssuccé från 1982, i sin helhet.
Det Springsteen-inspirerade greppet är minst sagt överraskande, särskilt som Lundell genom åren har vädrat tämligen blandade känslor inför skivan och allt vad den – och inte minst ”nationalhymnen” ”Öppna landskap” – gjorde med både honom och karriären.
Samtidigt hör ”Kär och galen” till Lundells allra låtstarkaste album. Så trots det lite antiklimaktiska i att veta exakt vad som kommer, trots att alla låtar kanske inte åldrats riktigt lika bra, trots att ett lätt regn börjar falla och sedan inte slutar, blir det en rätt fin show i showen.
”I kvinnors ögon” är en ballad jag aldrig hört live, ”Laglös” får ett graciöst saxsolo av Marcus Olsson och feberrökaren ”Aldrig nånsin din clown” känns osedvanligt intensiv i kväll.
Efter de tio låtarna är både band och publik i den sortens form att det känns upplagt för ännu en maratonmangling à la förra turnésvängen, men Lundell överraskar åter genom att runda av tämligen koncist.
Innan sällan vädrade rocksmällen ”FOXF” passar han i känd ”Vardagar”-stil på att ventilera blandade tankar om mobben mot Amber Heard, utvecklingen av metoo och Fredrik Virtanen (”ge mannen ett jobb, för helvete!”).
Och tack vare en önskning från ett fan som åkt ända från Kanada blir det även en väldigt fin version av ”Isabella”.
Efter drygt två timmar står det klart att vi fortfarande inte vet var vi har liveartisten Ulf Lundell.
Bara det är skäl nog att se honom i sommar.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik
