Sabaton både skiner och svajar
Publicerad 2022-04-08
Sabaton
Turnépremiär: Conventum, Örebro. Publik: Utsålt, gissningsvis runt 2400 personer. Längd: 90 minuter. Bäst: Gitarrduon Tommy Johansson och Chris Rörland är riktigt tajta och träffsäkra. Sämst: Formsvackan mellan ”Livgardet” och ”Karolinens bön”. Joakim Brodéns röst har också sett bättre dagar.
KONSERT Sabatons pandemiförsenade Sverigeturné är en avskalad affär, med bandets mått mätt.
Turnépremiären i Örebro blir aldrig fullt så explosiv som det brukar bli när Falubandet är i farten, men kvällen innehåller trots allt flera fina stunder.
ÖREBRO. Det är ett annorlunda Sabaton som publiken möter i Örebro.
På ”Den stora Sverigeturnén”, som egentligen skulle ha gått av stapeln förra året och tar Falubandet till mindre spelställen runt om i Sverige, kånkar bandet inte med sig sin storskaliga scenshow. Ingen flashig pyroteknik eller pansarvagnstron till trummisen Hannes van Dahl. Inga taggtrådar, gasmasker eller sandsäckar.
Bandet ramas in av höga tempelkolumner och karolinerdockor i full mundering. Men that’s it. Och det är kanske lika bra. Tajmingen för krigsrelaterad rekvisita är inte den bästa just nu, när kriget rasar så nära som i Ukraina.
Falubandet klarar sig gott och väl utan utsmyckningar. Hungern och ivern räcker långt. På scenen tar Sabaton sig an låtmaterialet – det mesta från tioårsjubilaren ”Carolus rex” – med en inlevelse och intensitet som många andra arenaband har tappat längs vägen.
Och i publikhavet beter sig fansen som otåligt boskap som precis har släppts ut på sommarbete.
– Det är ovanligt att ha en så glad och aktiv publik på en vardag. Vi kunde inte ha bett om en bättre start. Ni är bäst på hela turnén hittills, säger sångaren Joakim Brodén och ger ifrån sig ett kluckande skratt.
Publikens aldrig sinande entusiasm kommer väl till pass när Brodéns röst sviker. Vilket den gör ibland. Under låtar som ”Konungens likfärd” och ”Livgardet” är det uppenbart att frontmannen inte är i toppform. Brodén, om än lika glad och skojfrisk som vanligt, lämnar ofta scenen under instrumentala partier.
Tyvärr gör röstproblemen att en betydande del av låtarna tappar sin udd. ”The unkillable soldier”, en höjdpunkt från nya plattan, blir inte i närheten så storslagen som på skiva. Samma sak går att säga om ”Fields of Verdun”, en annars praktfull pärla från ”The great war”. Det är som att bli serverad ljummen mellanmjölk när man har beställt en lyxig latte.
Men Brodén styr förstås inte skutan helt själv.
Tommy Johanssons gitarrspel skimrar starkare än Brodéns bröstplåt. Under ”Stormtroopers”, där han verkligen glänser, får jag till och med gåshud på mina tår som gömmer sig under två lager strumpor i rejäla Dr. Martens. Chris Rörlands träffsäkra solon i ”Soldier of heaven” har liknande effekt på mina extremiteter.
Det varma leendet som ofta smyger sig fram genom Pär Sundströms skägg syns ända till sista raden. Det kan verka obetydligt, men det är sådana små detaljer som gör att man mer än gärna spenderar kvällen med Sabaton.
Det är inte svårt att föreställa sig varför bandet är headline på några av Europas största festivalscener i sommar, jämte stora namn som Iron Maiden och Korn. När Falugänget kommer till stan blir det alltid en fartfylld folkfest. Även om inte allt sitter som det ska.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik
