”Mezmerize” innehåller mer - av allt

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2005-05-18

SYSTEM OF A DOWN

Mezmerize (metal)

(AMERICAN/COLUMBIA/SONY BMG)

I gitarristen/sångaren Daron Malakians hem i Glendale hänger två stora inramade bilder:

Den ena föreställer omslaget till Venoms genredefinierande album ”Black metal”, medan John Lennons vänliga uppsyn blickar ner från den andra.

Dessa dekorationsval säger kanske mer om System Of A Downs inställning till sitt skapande än tusen ord. Ehuru kvartetten kan mangla arslet av i stort sett vilken grupp som helst finns det hela tiden en solklar popnerv närvarande i musiken. En intention att bemöta mjukt med stenhårt, en övertygelse om att upprepning är detsamma som stagnation och att konstnärlig frihet och kommersiell framgång inte behöver vara något motsatsförhållande.

På så sätt ligger combon mycket nära Faith No More när det gäller att göra masskonsumtion av osminkad galenskap. Redan förra riktiga studioplattan ”Toxicity” – som skeppades i fem miljoner exemplar – tangerade det geniala men det är först på första installationen av dubbelgiven ”Mezmerize/Hypnotize” (del två avtäcks om ett halvår) som kreativiteten fått blomma helt fritt.

Och vilket resultat det har blivit.

Att kronologiskt redogöra för alla audiella krumsprång eller förnumstiga infall är en utrymmesmässig omöjlighet, men jag kan säga så här:

”Mezmerize” innehåller ? mer.

Mer tokiga riff, mer omedelbara harmonier, mer galopperande trumrytmer, mer smittande melodikrokar. Ja ? mer av allt.

Dylik eklekticism är förvisso inget nytt, men aldrig har det nog gjorts så här omedelbart smittande.

Så här vansinnigt och sammanhållet samtidigt.

Lyssna bara på agitatoriska singeln ”B.Y.O.B.” (där rena grindpartier blandas med musikallikande inslag), ”Cigaros” möte mellan Strapping Young Lad-liknande intensitet och snygga lån från Mozart eller discostudsandet i ”Violent pornography”. Och detta kompletteras av texter som inte räds att stå för något, utan att för den skull bli innehållslösa pekpinnar.

Salige John Lennon hade varit mycket stolt över att se sitt arv förvaltas så här väl.

Mattias Kling

Följ ämnen i artikeln