Justin har inget nytt att tillföra
Publicerad 2013-03-15
Läs Jenny Seths hårda dom över stjärnans comeback
R’N’B/SOUL 00-talets senare halva var megastjärnornas tid. Vi älskade dem, deras spektakulära shower och superhittiga popanthems utan att skämmas det minsta. Vissa, som Lady Gaga och Katy Perry, var kometnykomlingar i galna scenkläder. Andra var barn av 90-talets flick-och pojkbandsera och lyckades med konststycket att inte bara slå sig fria och göra solokarriär, utan också bli större och bättre än de någonsin varit förut. Att gå från barnstjärna till vuxen superkändis med värdighet är ett prov som få har klarat. Beyoncé gjorde det med bravur, Justin Timberlake likaså. Med lite hjälp från årtiondets mest anlitade producent, Timbaland, förvandlades den gulliga N’Sync-larven till en sexig r’n’b-fjäril och blev allas älskling när han visade sin oväntade komiska talang i Saturday Night Live. Han matade ut hits och hjälpte till att göra r’n’b:n till den nya popen.
Men nu när JT, en stadgad 32-åring med ett späckat bankkonto och oklanderligt rykte (precis som Queen B), efter sju års semester gör sin stora comeback ser popvärlden annorlunda ut. Visserligen älskar 10-talet fortfarande sina megastjärnor, men en ny generation alternativa artister håller på att ta över. Och med dem en annan sorts inställning till musik. Frank Ocean, Solange, The Weeknd, Kendrick Lamar och Miguel gör vackra, aviga och ofta berättande låtar som inte låter menade för topplistorna men sakta letar sig upp där ändå. Svårdefinierad r’n’b, pop och hiphop som liksom är lite lös i kanterna och, framförallt, modern.
Under sin musikdvala har Timberlake snappat upp lite av trenderna. ”The 20/20 experience” är inget lättsmält album och förutom ”Mirrors” saknar det hits. Groovet står i fokus snarare än refränger och spårlängden snittar på sju minuter. Men det räcker inte att göra låtar lika långa som Frank Oceans ”Pyramids”. För att det ska funka måste de också vara lika intressanta. Då duger det definitivt inte att komma dragandes med Timbalands (en gång så futuristiska) pruttljudsproduktioner, dammig retrosoul och jacksonsk falsettdisco.
Timberlake verkar mer intresserad av att frottera sig med gamla SNL-komiker och snacka kostymer med Jay-Z än att vara relevant 2013 och vi får varken nyskapande musik eller klassiska JT-hits.
Bästa spår:
Långsamma popballaden ”Blue ocean floor”. Baklängesknastret, vågskvalpet och måsarna (och titeln!) lurar en nästan att tro att det här är en Frank Ocean-låt. Men bara nästan.
Lyssna hellre på
Solanges ep ”True” eller Frank Oceans ”Channel Orange”. Efter megastjärnornas tid i ljuset är det dags för de hippa och lite konstnärligare småsyskonen att skina.
Visste du att
Justin Timberlake nyligen gästade ”Saturday Night Live” som värd för femte gången? Kolla in den stjärnspäckade öppningssketchen när han blir invald i ”Five-timers club”.