Helt galet bra
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-07-09
Richman återvänder med sina starkaste låtar på länge
JONATHAN RICHMAN
Not so much to be
loved as to love
Vapor/Sanctuary/BMG
ROCK
Den som gillar objektiva recensioner kan gå och kamma sig från och med nu.
Jag har ingen distans till Jonathan Richman.
Det har jag inte haft sedan jag flyttade till Stockholm 1998 och råkade ramla in i en lägenhet översvämmad av popkultur.
Jag letade förgäves efter en sittplats bland alla biografier, tidningsklipp, cd-skivor och vinyler som ockuperade varenda kvadratcentimeter - till och med köket liknade en stökig skivmarknad. Håkan Steen ursäktade sig för röran i sitt hem - han har flyttat till en större lya sedan dess, tack och lov - och undrade om jag hade koll på Jonathan Richman.
Självklart, visst. Som om jag skulle våga erkänna att jag inte hade det för The Hawk.
Han äger i stort sett varenda Richman-skiva som getts ut och vi lyssnade därför på Bostons finaste musikexport till halv sex på morgonen.
Det var världens roligaste musiklektion. Jag lärde mig bland annat att fantastisk pop, rock, country och doowop visst kan handla om insekter, trädgårdstomtar, isglass och marsmänniskor.
"Not so much to be loved as to love" är bara en fortsättning på den sena natten på Fridhems gatan i Stockholm. Jonathan Richman sjunger om konstnären Vincent van Gogh, kärlek, hav, blommor och hur förtrollande det kan vara att få lukta på avgaser när man är två år gammal - och han gör det som ingen annan.
Det är glädjande att 53-åringen genom titelspåret, "My baby love love loves me" och "The world is showing it"s hand" skrivit några av sina starkaste låtar på flera år.
Det är lika glädjande att skivan som vanligt rymmer en rad spår på spanska, franska och säkert något språk till.
Richman har genom åren alltid bytt språk när modersmålet blivit för klumpigt och oromantiskt. Han har förklarat att många formuleringar låter betydligt tuffare och sensuellare på spanska, franska och italienska.
Ta bara glädjeutbrottet "In che mondo viviamo".
Jag vet inte riktigt vad
titeln betyder. Huvudsaken är att frasen låter bra och vacker.
Som den perfekta avslutningen av en Jonathan Richman-recension 2004.
In che mondo viviamo.
Lyssna på
Markus Larsson