Segt himlastirrande och solklara poänger

QUEENS OF THE STONE AGE har tappat balansen.

Lullabies to paralyze (rock)

Balansen är rubbad. Eftersom stilikonen Nick Oliveri lämnade bandet förra året visar ”Lullabies to paralyze” upp ett Queens Of The Stone Age som fått slagsida då ett tidigare så tongivande inslag, den sjövilde basistens expressiva punkexplosioner, nu lyser med sin frånvaro. Och då gruppens adelsmärke varit symbiosen mellan kortfattade utbrott, sexigt sväng och flummiga utflykter känns kollektivets fjärde album säreget enahanda. Därmed inte sagt att skivan saknar solklara poänger. Speciellt första halvan – med galet studsande ”Medication”, ”No one knows”-parafrasen ”Tangled up in plaid” och sublima singeln ”Little sister” – är fantastiskt bredbent bilåkarrock med rutorna nedvevade. I andra halvlek irrar sig gruppledare Homme dock bort sig i det sega himlastirrande jag alltid hållit som combons mindre självklara inslag.

Här hade en ”Quick and to the pointless” eller ”Six shooter” gjort underverk. För att upprätthålla balansen, liksom.

Mattias Kling