Gränslös Laleh har aldrig varit bättre

Joacim Forsén

helskärm

Ännu mer storslagen men samtidigt mer nedtonad än någonsin.

En ekvation som inte ska gå ihop.

Om man inte är Laleh förstås.

Det är så genomtänkt och vackert på Hovet att det går åt två personer för att uppleva konserten fullt ut. En som lyssnar. Och en som bara tittar och iakttar allt.

Så har det visserligen ­varit länge med Lalehs konserter men i kväll vrider hon upp alla reglage. ­Varje låt, varje ton blir en visuell föreställning.

Mot en ofta helt vit bakgrund och med ett sju musiker starkt band bygger sångerskan stämning. Balettflörtande dansare i lätta tyger, en som mest drygt 15 personer stor kör och ­sina egna dramatiska utspel. Laleh lyfter från marken och svävar änglalikt i fina ”Return to the soil”. ”Han tuggar kex” blir en läst dikt i stället för en regelrätt sång.

Pampiga trummor

I ”En stund på jorden” får vitklädda dansare fara fram med yviga svepande rörelser längst fram på scenen, själv sjunger hon låten ståendes långt bak, symboliskt mer iakttagande än som frontkvinna. Och ”Stars align” får en pampigt trummad koreografi, där Laleh och fyra dansare symmetriskt ramar in scenen.

Färgstarkt artisteri

Just gränslösheten har alltid varit Lalehs signum. Ibland har den satt krokben för sångerskan, när ­alla kranarna på hennes stora begåvning stått vidöppna. Kärnan i den viktiga mångfalden finns kvar i kväll, bara i ett mer nedtonat koncentrat. Laleh har förädlat och förfinat sitt färgstarka artisteri till en storslagen popshow som inte liknar någon annans. Både kompromisslös och sällsynt unik. Dess­utom sjunger hon säkrare än någonsin. Ena stunden vackert behärskat, sprittande euforiskt i nästa. Hon låter självklar i allt ifrån själfull pianobarsjazz till mäktig, modern arenapop.

Laleh har helt enkelt aldrig varit bättre.

Fotnot: Laleh spelar på Scandinavium i Göteborg i kväll och den 26/2 uppträder hon på Spektrum i Oslo.