Hysteriskt bra
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-04-13
Ingenting med ”Goodies” är traditionellt
Goodies
(R&B)
(LaFace/Sony)
Hur många skivor börjar med en annan artist? Ciaras hysteriskt bra album ”Goodies” inleds inte med sångerskan själv, utan med en gästvers från Petey Pablo, North Carolinas svar på Too Short. Sedan fortsätter det med ”1, 2 Step”, en låt som handlar om att beatet på låten är grymt – och aldrig har en r’n’b-text varit mer sann. ”This beat is automatic, supersonic, hypnotic, funky fresh/ Work my body, so melodic, this beat flows right through my chest”, sjunger Ciara på ett beat som låter som om ”Trans Europe Express” sitter och dricker crunk juice i Atlanta.
Ingenting med ”Goodies” är traditionellt.
Ingenting med ”Goodies” låter som du inbillar dig att amerikansk r’n’b brukade låta.
Ciara gör ingen ”riktig soul”, hennes kärlekstexter låter snarare som om hon sitter i en taxi på väg till klubben och har tusen tankar som surrar genom huvudet, och trallar på något slags superfunkig ickemelodi över Green Lantern-oljuden på radion. Hon sjunger inte som om hon lärt sig sjunga i kyrkan eller genom att lyssna på Mary J Blige, utan som om hon försöker imitera melodislingorna i ett Neptunes-groove.
Det är inga Babyface-ballader vid brasan, det är en mycket mer modern form av låtskrivande som mer handlar om ljuden, trummorna, stämningen. Kanske mest av allt om att vara ung. Det är ettriga, spralliga, bubblande, märkliga, våldsamt medryckande popbeats som mer eller mindre varit allsmäktiga i USA den här vintern – singeln ”Goodies” är, på gott och ont, den mest sålda mobiltelefonsignalen i år här.
Det är inget snack om att det är brudarnas år i r’n’b-musiken. Alla r’n’b-män känns som när svenska filmregissörer på 80-talet var tyngda under Bergman – Usher och R Kelly dominerar så totalt att ingen av de unga vågar göra något modernt, poppigt och fräscht. I stället är de fast i en formel av mid tempojams som sällan låter varken romantiska eller sexiga. Lyssna bara på Marios, Omarions och BS:s senaste skivor – det är en dålig ursäkt för r’n’b.
Precis som Amerie, Tweet och Brooke Valentine hittar Ciara däremot ett sound och ett avtryck som är helt eget. Tillsammans representerar de en ny era i amerikansk r’n’b och jag vet inte var det kommer sluta men det kan bli hur bra som helst.
Martin Gelin