”Bitterljuva melodier och hellre än bra-sång”

Publicerad 2015-02-20

Steenkakan om The Go-Betweens

POP Robert Forster och Grant McLennan, de två förgrundsfigurerna i The Go-Betweens, började i slutet av 70-talet mixa punkens gör det själv-idéer med nördigt litterär popkänsla.

Deras betydelse är fortfarande uppenbar i modern indiepop. Några som Belle & Sebastian hade nog inte ens varit möjliga utan Brisbane-bandets bitterljuva melodier och hellre än bra-sång.

Att de första som köpte den här boxen fick en bok ur den alltför tidigt bortgångne McLennans bibliotek säger en hel del om attityden.

Så är detta också ett kärleksprojekt. The Go-Betweens gjorde nio album utan att någonsin bli ett ”household name”. Icke desto mindre dokumenterar de nu sin gärning med en serie om hela tre boxar.

Nyss släppta volym ett rymmer de tre första albumen och en singelsamling på vinyl, fyra cd med sällsynta och outgivna inspelningar från samma period plus en tjock bok där ­Robert Forster, även en utmärkt ­musikskribent, levererar historien om gruppens första tid.

Mycket på cd-skivorna är svårartad överkurs men det är omöjligt att inte älska detaljkänslan och omsorgen som genomsyrar projektet. Helt i linje med vilken sorts band The ­Go-Betweens var.

BÄSTA SPÅR: ”Bachelor kisses”.

Följ ämnen i artikeln