Tre trevliga traditionalister

<p>MALMÖ</p>

Tre trivsamma traditionalister i en trädgård.

Trevligt. Nästan väl trevligt.

The Southern Harvest Show är en sympatisk idé. En vuxen enkvällsfestival i vacker inramning, med tre sinsemellan rätt olika men ändå matchande huvudakter och lovande mindre artister i ett tält i pauserna.

Men mixen blir nästan gemytlig i överkant.

Lysande men svalt

Aimee Mann har till exempel hur många lysande låtar som helst. ”Red vines” och ”Save me” är bara två och hon bjuder även på några från kommande augusti-albumet.

Men hon och hennes band blir lätt lite för svala och sofistikerat coola för att verkligen nå ut på en stor scen.

Nick Lowe kör helt solo, har det här med publikkontakten i ryggmärgen och ger oss skönt uppsluppna versioner av sånt som ”Cruel to be kind” och ”I knew the bride”. Intimt intensiva ”Faithless lover” och några fler sentida alster ger välbehövlig svärta åt setet. Men varför tolka John Hiatt när så många egna klassiker hamnar utanför det korta setet?

Vimsigt till briljant

Aftonens stjärna tar betydligt mer tid på sig, och gör lite som han vill på scen. Legendariske Willie Nelsons Texas-rotade band får försöka hänga med efter bästa förmåga. Det är upp och ner, från vimsigt till briljant, från en meningslös tackling av ”All of me” (!) över en stadig ”The great divide” till en andlöst stark Hank Williams-final.

Men Nelson sjunger fortfarande som bara han kan. Och tar tack vare rösten hem en knapp seger i kväll.

The Southern Harvest Show

Håkan Steen