Allt är sig likt
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-05-11
TEENAGE FANCLUB
Man-made (pop)
(PeMa/Bonnier Amigo)
Teenage Fanclub menade verkligen vad de sa när vi flyttade ihop i början på 90-talet.
Det var aldrig, som så mycket annat i popmusikens flyktiga värld, frågan om en tillfällig förbindelse eller häftig förälskelse. Så länge någon orkade lyssna skulle gruppen följa sin övertygelse om att nyckeln till den perfekta poplåten finns nånstans mellan Neil Young, Gene Clark och Big Star.
Så länge någon orkade lyssna skulle de fortsätta att skriva varmare och mer empatiska melodier än alla andra. ”Man-made” är inget undantag. Allt är sig likt. Ingen behöver känna sig sviken.
Norman Blake, Gerard Love och Raymond McGinley har skrivit fyra låtar var och allihop är en älskvärd repris på Teenage Fanclubs förra skiva.
Repriser är visserligen aldrig lika omvälvande som premiärer. Bandet har, som vanligt, inte gjort årets viktigaste och mest nödvändiga album.
Men att gruppen lånar synthslingan från Bruce Springsteens ”Dancing in the dark” i ”Feel” räcker för mig.
Markus Larsson