Skivrecensioner

At The Gates överraskar och överväldigar

Av: 

Sofia Bergström

At the Gates är tillbaka – med kraft, kontraster och rejäla portioner av pessimism.
At the Gates är tillbaka – med kraft, kontraster och rejäla portioner av pessimism.

MUSIK

ALBUM At The Gates verkar vara allergiska mot stiltje. Aldrig tidigare har det svenska metalbandet varit så uttrycksfulla och utforskande som på ”The nightmare of being”.

Betyg: 4 av 5 plus
At The Gates
The nightmare of being
Century Media/Bertus

METAL At The Gates står aldrig stilla. Under såväl 90-talets pionjärdagar som efter återföreningen 2014 har den ikoniska dödsmetallkvintetten från Göteborg utvecklats i en rasande fart.

På sin sjunde skiva är de mer uttrycksfulla och utforskande än någonsin.

Titeln säger det mesta om temat. ”The nightmare of being” är en djupdykning i pessimism, människans tillkortakommanden och diverse existentiella farhågor (vår existens liknas till exempel vid ett evigt sår).

Texterna är både en fröjd och en utmaning att sätta tänderna i. Ta bara ”Eternal winter of reasons”, när Tomas ”Tompa” Lindberg värker fram ”Primordial insignificance/The inner presence of death/Testimony to our futility/Beyond the personal self”.

Men man faller aldrig handlöst ned i det massiva mörker som målas upp på skivan. Bandet sträcker snarare ut en hjälpande hand till oss som inte räds att vandra längs dunkelt upplysta stigar.

Musikaliskt bjuder albumet på ett delikat smörgåsbord av det bästa At The Gates har att erbjuda: gripande melodier och riff i lika välsvarvade som kontrastrika kompositioner.

Men också betydligt mer därtill.

Djupa filosofiska tankar och idéer – inspirerade av författaren Thomas Ligotti – sveps bitvis in i jazziga utsvävningar, fylliga avantgarde-arrangemang, sexiga saxofonstycken och basbetonad progrock. Experimentella ”Cosmic pessimism” och ”Garden of cyrus” skulle ha skrämt skiten ur de flesta fans som separata singelspår men blir underbara avstickare i sammanhanget.

När det finns sånt här vackert att lyssna på är det kanske inte fy skam att vara människa ändå. Utan mörker inget ljus, så är det ju.
BÄSTA SPÅR: ”The paradox”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


ANNONS EXTERN LÄNK

Samla dina lån och krediter till bättre ränta med Advisa.

Advisa

Publisert:

LÄS VIDARE

10 plattor från 1971 att damma av igen

ÄMNEN I ARTIKELN

Skivrecensioner

Musikrecensioner

Musik

Hårdrock

Metal