En galen bakgrund – då blir vi intresserade

Publicerad 2011-09-09

Christopher Owens.

Vad blir du mest sugen på? Helt vanlig popmusik med ett helt vanligt band eller helt vanlig popmusik med ett band vars sångare växte upp i en galen sekt och lärde sig göra musik med hjälp av insmugglade Michael Jackson-kassetter?

San Francisco-bandet Girls, aktuella med sitt andra album”Father, Son, Holy Ghost”, gör bra gitarrpop. Det är de inte ensamma om. Det finns tusen band som gör bra gitarrpop. Skillnaden är sångaren Christopher Owens ovanliga bakgrund, bland annat som medlem i Children of God. Varje konsert, video och textrad får liksom en ny dimension och frågan är hur intresserade man över huvud taget skulle vara av Girls plattor om man inte känt till Owens uppväxt.
 

Popmusik har alltid handlat om mer än bara musiken. Låtar kan hanka sig fram på en hookig refräng, ett bra groove eller en fin melodi. Men för att sticka ut i mängden skivsläpp och verkligen fastna i lyssnarnas medvetanden behövs något mer. Musiken behöver en berättelse.

Få saker säljer bättre än ”based on a true story”. ­Låtarna om uppbrott på Fleetwood Macs klassiska skilsmässoalbum ”Rumours” blev extra gripande och spännande tack vare bandmedlemmarnas verkliga, och minst sagt trassliga, relationer med varandra.

Och ”Elektropop” skulle aldrig toppat försäljningslistan utan den knasiga solskenshistorian om ryssen som var på väg till Skansen och råkade hamna i kön till Idol-uttagningen.
 

Men vare sig det handlar om en framgångssaga, som rapparen Yelawolfs väg från hemlös knarkare till hypad nykomling på Eminems skivbolag, eller en tragedi, som Amy Winehouses uppgång och fall, så är det inte den eventuella ”äkthet” som artisternas livsöden ger musiken som är det viktigaste. Det är berättelsen i sig.

Lady Gaga, till exempel, skapar ju sin egen utflippade artistpersona och värld där även fansen, hennes ”little monsters”, får vara med i en story om utanförskap och självförverkligande.

Låtarna är ok men det är fiktionen som gör dem stora. ­Berättelser är inte bara något som ger popmusiken ­mervärde, berättelser är popmusikens essens.