The Mamas gör repris på sig själva

Av: Natasha Azarmi

Publicerad:
Uppdaterad:
Rent sångmässigt spelar The Mamas i en egen liga. Musiken har mer att jobba på.
Foto: Pressbild
Rent sångmässigt spelar The Mamas i en egen liga. Musiken har mer att jobba på.

ALBUM Med hjälp av sex glädjerika låtar vill The Mamas skänka tröst i en svår tid.

Men ibland blir det för mycket av det goda.


The Mamas
Tomorrow is waiting
Universal


SOUL/POP Att The Mamas fick sitt genombrott när de körade bakom John Lundvik i Melodifestivalen 2019 säger en del om hur skickliga de är. Deras varma scennärvaro och kraftfulla röster gjorde dem till tävlingens stora stjärnor.

Så det kom knappast som en överraskning när de kammade hem en egen vinst tidigare i år. Men pandemin hindrade gruppen från att åka iväg till Rotterdam och ”Move” blev det första svenska vinnarbidraget att inte få tävla i Eurovision Song Contest.

Tiden efter tävlingen har inte varit enkel och trion beskriver det hela som ”ett tyst kaos”. Allt det roliga som de hade framför sig förvandlades i stället till gnagande ovisshet.

The Mamas debut-ep handlar passande nog om att hålla fast vid hoppet och glädjen. Genom de sex spåren ser de till att påminna oss: allting blir bättre till slut.

De kombinerar sin souliga gospel med både houserytmer och popmusik. Ashley Haynes får med sina amerikanska rötter i ”Whitney in the 80’s”, en glad discolåt där hon gör hommage till Whitney Houston.

Loulou Lamotte och Dinah Yonas Manna satsar däremot mer lågmält. Både ”You got me” och ”The lows” är avskalade låtar om att hitta stöd i varandra.

De sjunger starkt och oklanderligt från börjat till slut och låter särskilt magiska när de harmoniserar tillsammans i ”Tomorrow is waiting”.

Men det känns ofta som att gruppen bara har försökt göra ytterligare sex versioner av ”Move”.

Utan variation känns de euforiska arrangemangen och upplyftande texterna mest som påklistrade upprepningar. ”When times get tough and we had enough/We won’t give up”, sjunger trion i ”Let it be”.

”Tomorrow is waiting/Everything will be okay”, lovar de om igen i titelspåret.

Intentionen är säkert god och rent sångmässigt spelar The Mamas i en egen liga. Men när varje spår känns som en konfettikanon rakt i ansiktet blir det svårt att ta deras glädje på allvar.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


Publicerad: