Hans orm är större än konserten

Markus Larsson recenserar Lil Nas X på Lollapalooza

Markus Larsson

helskärm

LOLLAPALOOZA. Lil Nas X är festivalens största stjärna.

Hans orm är dock större än konserten.

Lil Nas X
Plats: Bay Stage, Lollapalooza, Stockholm. Publik: Jämfört med hela fredagen? Väldigt stor. Runt 35-40 000? Längd: 53 minuter. Bäst: ”Industry baby”. Sämst: ”Lost in the citadel” är kanske ingen jackpot. Fråga: Borde inte Lil Nas X ha varit lördagens huvudakt i stället för Mumford & Sons?

 
”You wanna see my snake?”

Lil Nas X kom, han såg och han visade sin orm.

Det dröjer nämligen inte många minuter innan dansarna bär fram ett jättestort kräldjur till publikens vilda jubel. Vad den ”fuck off”– ormen symboliserar får man tänka ut själv.

Ormen är dock inte det enda som rapparen från Georgia har i garderoben. Vi får se en salt fågel också som påminner om en berömd häger i Långbro. Alla som undrar över den senare kan googla.

Lil Nas X rullar så klart ut på en pimpad häst i hiten ”Old time road” och avslutar kavalkaden med en varelse som liknar en remix av en queer minotaur och snömannen.

Det märks att publiken är här för att se Lil Nas X. Endast, häpp, Victor Leksell drar mer folk på lördagen. Om området var halvödsligt i går är platsen framför festivalens näst största scen ett fullsmockat inferno.

Och det går knappt att föreställa en bättre lekledare än Montero Lamar Hill, som han egentligen heter.

Publiken får se mycket, men vad får de höra? En gränslös rodeo från någon som växte upp under internets senare historia där genrer inte spelar någon roll. Lil Nas X är lika mycket country som trap, emorock som pop, soul som burlesk nattklubb.

En snutt från Nirvanas ”Something in the way” är lika hemma här som Kanye Wests ”Power”.

Han skulle också kunna kallas för en av vår tids största rockstjärnor. Det går en spikrak linje mellan honom och Little Richard. Lil Nas X är en påminnelse om att den bästa och mest intressanta rocken alltid har varit queer.

Lil Nas X utmanar också alla eventuella föreställningar om vad en konsert ska vara under TikTok-eran där låtar egentligen är viktigare och mer kända än artisterna som framför dem från början. Det är nödvändigtvis inte ”Montero (call me by your name)” som möts av det största jublet.

Det är i stället en kort bit av ”Misirlou” med Dick Dale & His Del-Tones, ett surfrockanthem från 1962, för vissa kanske mest känd från filmen ”Pulp fiction”. Eller när dansarna virvlar runt till Rihannas ”S&M”. Om Lil Nas X står på scen eller inte spelar egentligen ingen större roll.

Det säger kanske en del att hans egna hits inte riktigt räcker till för att fylla 53 minuter med action.

I sista ”Industry baby”, som inleds av Michael Jacksons ”Beat it”, skapar Lil Nas X dock ett kaos som Travis Scott hade varit stolt över.
 

Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram och Twitter för full koll på allt inom musik