Hästjazz med en bra bit kvar
Publicerad 2011-06-12
Nicke Borg blandar punk med country men han har svårt att hävda sig på Sweden rock
NORJE. Nicke Borg försöker bygga en bro mellan tatuerad punkrock och country.
Men det fattas plankor.
Han är inte riktigt färdig ännu.
Omständigheterna först.
Nicke Borg, som sjungit i Backyard Babies och i Melodifestivalen, uppträder på festivalens minsta scen. En blygsam liten konstruktion som kilats in vid ingången till backstage-området.
Överröstad
Och på scenen intill vräker Kansas på med en volym som överröstar fyra turbinmotorer.
Man kan lugnt säga att Kansas spiller in i Borgs akustiska set.
Stereoeffekten av att ha mullrande progressiv rock i ena örat och piercade cowboyballader i andra är rätt konstig och obekväm.
Har inte rösten
Nicke Borg, som försiktigt backas upp av Mats Billinger på elgitarr, är inte heller en artist som kan använda sparsamma medel och ändå ta publiken i kragen och ruska.
Han har inte rösten. Han har inte pondusen. Han har inte låtarna. Han smälter in i sorlet.
Mer att hämta
Det sävliga solomaterialet är bland annat inspirerat av Johnny Cash, men vissa spår känns tunnare än plockepinn. Och det är ganska långt kvar till förebilden Mike Ness i Social Distortion.
Det borde finnas mer att hämta i den, på papperet, märkliga kombinationen av sleaze, punk och hästjazz.
Men det finns kanske en anledning till att så få lyckas hitta guld i den gruvan?