Gary Louris låter som sig själv på ett bra sätt
Publicerad 2021-06-04
ALBUM The Jayhawks-ledaren har gjort ett sympatiskt lockdown-album helt i egen regi.
Gary Louris
Jump for joy
Sham/Thirty Tigers/Border
POP Den som kan sin Gary Louris vet på förhand att en titel som ”Jump for joy” inte betyder något slags sorglös yabbadabbadoo-hyllning till den mänskliga existensen.
Louris, för evigt mest känd som ledare för det fantastiska Minneapolis-bandet The Jayhawks, har som få andra utvunnit stor popmusik ur det bitterljuva. När han sjunger om att skutta runt av glädje låter det som att han formulerar orden med en klump i halsen.
Vemodet är ingen fejk, det hörs att han har varit där själv, och framför allt ser han alltid till att påminna om att något bättre väntar runt hörnet.
Att andra soloskivan, ett heminspelat gör det själv-projekt, släpps nu beror förstås på pandemin, även om låten ”New normal” intressant nog skrevs och döptes redan innan nedstängningen.
Louris americanauppfödda Beatles-harmonier känns högst bekanta, ibland kanske väl mycket så men oftast på ett bra sätt.
Som så många andra lockdown-skivor präglas ”Jump for joy” av både lekfullhet och insikter.
Det är inte lite samklang i att en låt handlar om författaren John Updike, känd för sina amerikanska småstadsskildringar.
Och avslutande åttaminuterseposet ”Dead man’s burden” hör faktiskt till det allra mest trösterika som den här artisten har spelat in.
BÄSTA SPÅR: ”Dead man’s burden”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik