En stund med Taylor Swift bortom bruset
Från ena sidan strömmar kritiken – från den andra det öronbedövande ljudet av 150 000 swifties.
På Friends Arena hoppas jag få en stund med Taylor bortom bruset.
I veckor har åsikterna om Taylor Swift haglat som de alltid haglar när en världsstjärna närmar sig stan.
En del har handlat om ”swiftie dads”.
Att TayTay är någonting för pappor är egentligen inga nyheter. Albumet ”Red” från 2012 är lika mycket dad rock som bandet Bread och pannkakor till frukost en söndagsmorgon.
Det är för övrigt med ”Red” som min och Taylors historia börjar.
Jag blev introducerad till skivan av en vän; en artist och producent som precis som jag till vardags lyssnar på jazz, r’n’b och dansmusik. Dessa sexton popnoveller på perfekt adult contemporary-botten är fortfarande något av det finaste som spelats in den här sidan millennieskiftet.
Ganska länge var det ingen som brydde sig. Omkring ”Red” möttes jag – på sin höjd – av sarkasm när jag berättade att jag på allvar tyckte om Taylor Swift.
När Ryan Adams tolkade uppföljaren ”1989” i sin helhet vaknade rockmännen – som började lyssna på Adams version av albumet i stället. När Swift på skivan ”Folklore” inledde ett samarbete med The National-producenten Aaron Dessner och gjorde en duett med Bon Iver var hon plötsligt en otrolig låtskrivare.
Popkultur med ungt, kvinnligt perspektiv tas sällan på samma allvar som den med manligt dito. Det är den ojämna kampen mellan tv-serierna ”Gilmore girls” och ”Game of thrones”. Men vill man använda popmusik som någon form av livselixir kan det vara ganska bra att ha åtminstone lite kontakt med sin inre 17-åriga tjej – eller kille för den delen.
Taylor Swift är popmusikens hägg och syrén. Emily Brontë, kaffe vid midnatt, färgen lila. I hennes låtskrivande går ärlighet före attityd, romantik före realism. Särskilt älskvärd är blicken för detaljer – en dans i kylskåpets sken eller en scarves som sparades för doftens skull. Få artister fascineras av förälskelse som Taylor. ”I’ve spent my whole life trying to put it into words”, sjunger hon i låten ”You are in love”.
Med sin ständigt personliga avsändare har låtskrivaren Swift, jämte artister som Ariana Grande och Kacey Musgraves, höjt nivån för popmusiken med stort P (tvivlar du på den saken kan du bara klicka dig igenom valfritt album från Britney Spears storhetstid och räkna antalet ”fillers”).
Taylor Swifts deep cuts är däremot det verkliga guldet.
”Begin again”. ”False god”. ”Peace”.
I helgen, på Friends Arena i Stockholm, hoppas jag få en glimt av den artisten. Jag hoppas kunna stänga ute bruset från tiotusentals, precis som jag hoppas att Taylor kommer att fortsätta stänga ute bruset från miljontals, och göra popmusik som känns adresserad till dig och mig.
4 x tips: säsongsenlig soul, pop och r’n’b
Blåklintsfärgad soul
Den här tiden på året kräver sin fjäderlätta soul, den som känner sommarens första vind mot benen och en bris i håret. Vilken tur då att den kanadensiska neosoulsångerskan Charlotte Day Wilson just har gett ut albumet ”Cyan blue”. Färgen cyan ligger någonstans mittemellan grönt och blått. Precis som havet en perfekt majdag. Men i Wilsons kärva röst och bitterljuva texter bor också de hotande molnen.
Honungslen r’n’b
Så har den omåttligt hajpade rapparen 4Batz till slut gett ut sin debut-mixtape ”U made me a star”. Den släpps på Drakes skivbolag OVO Sound och gästas av en viss Kanye West. Förutom de spår som jag redan tipsat om är ”Act v: there goes another vase” en höjdpunkt; ljuvligt melodramatisk och stråkdraperad r’n’b. Allt med croonerns statiska melodikänsla och honungslena tenor ringlad på toppen.
Blur-porträtt på bio
I sommar kommer ”Blur: To the end”. Filmen fångar fjolårets återförening, inspelningen av albumet ”The ballad of Darren” och förberedelserna inför två utsålda spelningar på Wembley – som dessutom ges ut som separata konsertfilmen ”Blur: Live at Wembley Stadium”. Dokumentären går upp på bio i Storbritannien i juli. Den saltstänkta trailern, där Alex James och Damon Albarn badar och dricker pints vid havet, lovar massor.
Skolavslutningspop
Även Anna Järvinen känns som en synnerligen säsongsbetonad artist. Hennes musik doftar liksom av skolavslutning och liljekonvalj. Nya singeln ”Vänder blicken” är ett stycke lat försommarpop med en text om att ta lyxiga saker för givna. På kommande albumet ”Sex”, som släpps 18 oktober, samarbetar hon än en gång med Reine Fiske och Gustav Ejstes från Dungen. Skivan följs av en turné med fullt band.
LYSSNA PÅ PERS BÄST JUST NU-LISTA!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik