”Det var totalt vansinne”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-03-19
Inspelningen av Hellströms nya skiva nära sluta i kaos
Håkan Hellström tog hjälp av Jocke Åhlund på nya skivan.
Sex ljudtekniker senare är albumet klart.
– När två såna här adhd-människor möts händer det grejer. Det var totalt vansinne i studion, säger Hellström.
Han har jobbat in i det sista.
Först i måndags kunde Håkan Hellström, 33, äntligen fingra på sin femte skiva, ”För sent för Edelweiss”.
– Den är verkligen rakt från stekpannan. Jag har inte riktigt hunnit lyssna in mig på den. Men jag har som vanligt tömt ut allt. Jag kan inte göra bättre, säger sångaren.
Nu är det en vecka kvar tills skivan når fansen och Håkan är tillfälligt tillbaka i Stockholm för att prata om den. Och samarbetet med Caesars Jocke Åhlund.
Håkan skrattar till.
– Ja, herregud. Det är en kombination, det är det ju. Jag tror att Jocke har lite mer adhd än jag, men jag är honom i hälarna.
Förenades på 90-talet
Paret hittade varandra redan på 90-talet. Håkan spelade i Broder Daniel som turnerade med Jocke Åhlunds nystartade popkombo. Då med namnet Caesars Palace.
För tio år sen handlade relationen mest om att festa tillsammans.
Nu skulle två påtagligt intensiva personligheter jobba ihop.
– Vi upptäckte tidigt att vi pratade samma språk i studion. Vi sitter inte och pratar i hundra år utan testar hela tiden. Där fann vi varandra direkt.
’Tusen idéer på en gång’
Håkans fingrar smattrar mot hotellbordet. Han luftstämmer en gitarr och börja sjunga.
Allt för att illustrera Jocke Åhlunds blixtsnabba inspelningsteknik.
– Det var ingen lekstuga och vi visste precis vad som skulle göras. Jocke är som en öppen källa som öser ut melodier, stämmor och lösningar. Det är tusen idéer på en gång. Och från att Jocke får en idé tar det tre sekunder till inspelning.
Det fick konsekvenser.
För parets inspelningstekniker.
– Vi bytte ut dem på löpande band. Jag tror det handlade om sex, sju stycken. Det kan vara svårt med en så snabb person i studion, men med två stycken ... Det är som ett kärnkraftverk som börjar läcka. Det går inte att hindra förruttnelsen.
Vad hände?
– Det var totalt vansinne i studion. Det blev för många snabba direktiv på en gång. Vi tog kål på dem. Man hörde att de darrade när vi pratade med dem. Nån kunde inte komma till studion för att vi hade kört honom i botten. Han kunde helt enkelt inte ta sig hemifrån.
Galen inspelning
Vad är det galnaste som har hänt under den här inspelningen?
– Jag kan nog inte ta upp vissa saker, tyvärr. Låt oss kort konstatera att det handlar om Jocke. Gud ja. Han gjorde många märkliga saker.
Jag har förstått att du ville sjunga naken – men att Jocke hindrade dig?
– Jo ... det var ett experiment. Jocke är väldigt bra på att plocka upp saker. Då kan han blixtsnabbt säga: ”jag har inte varit med om det här förut. Men okej, vill du göra på det här sättet så varsågod. Bandet rullar.”
Men den här gången sa han stopp?
– Ja, det sista tyckte han kändes obehagligt. Konstigt på något sätt. Då sa jag: ”om du känner så Jocke, då behöver jag inte vara helt naken”. Man får kompromissa.
Arbetet med skivan började i Brasilien under en tre månader lång semester tillsammans med familjen. För musikmagasinet Sonic berättade Håkan nyligen att han där skrev låtar i en hängmatta – ”med vissa hjälpmedel.”
– Jo ... nja. Vad ska jag säga ... det ... alltså, det låter ju suspekt men vad jag menar är bara att det var en kreativ miljö. Det var bara många grejer som stimulerade. Här hemma stänger man av mycket av sinnena. Men om man är på ett ställe där det kommer fram ett helt svart ansikte och skriker åt en, en annan viftar med fisk som han fångat och man själv hittar en jättesköldpadda på stranden. Det är psykedeliskt bara det. Man vaknar till liv.
Fortfarande bitter
När Aftonbladet intervjuade dig i samband med albumet ”Ett kolikbarns bekännelser” berättade du att du ”varit bitter sedan din första erektion”. Är du fortfarande det?
– Hahaha. Erigerad menar du? Svaret är ja.
Men bitter?
– Det var mycket som skulle ut då i början av livet och den skivan var ganska bitter. Jag kommer ihåg att det var en del vänner som inte visade sig vara vänner. Folk som använde mig som trampolin.
Håkan skrattar igen.
– Det var faktiskt väldigt bra sagt. Jag vet inte om jag pratar om erektionen fortfarande eller om något annat. Men jag kan inte klaga i någon bemärkelse faktiskt. Inte ännu. Jag får vänta i 30 år så kanske bitterheten kommer tillbaka.
– Då kan jag säga ”jag har varit bitter sen min sista erektion”.
11.30 Chatta med Håkan Hellström!
Håkan om nya skivan
”TRO OCH TVIVEL”
Det är en låt som jag gjort med Björn Olsson, fast han kände inte igen den efteråt för den var så mycket ändrad. En rocklåt inspirerad av Sweet och glamrock. Texten har framför allt siktet inställt på en ljusare framtid.
”FÖR EN LÅNG LÅNG TID”
Jag ville börja med en singel som har refränger som kommer tillbaka. Jag har varit lite dålig på det senaste tiden. Jag har skrivit den tillsammans med min gode vän Johan Forsman, som jag lärde känna när jag var 15 år. Han spelade in Broder Daniel i replokalen och min första demo som sångare.
”ZIGENARLIV DREAMIN’”
Det är min fortsättning på Nationalteaterns ”Bängen trålar”. Det är som ”Die hard 4” när ursprungsregissören har övergivit projektet och det kommer in någon ny som vill göra en uppföljare.
”KÄRLEK ÄR ETT BREV SKICKAT TUSEN GÅNGER”
Jocke kallar den ”soulballe två”. Det är ett kärleksbrev till någon och har alla känslor – positiva och negativa. Man kan nästan få för sig att det inte handlar om kärlek när man hör låten, men när det finns hat kan man misstänka att det finns kärlek inblandat. Den leker lite med den sortens känslor.
”JAG VET INTE VEM JAG ÄR MEN JAG VET ATT JAG ÄR DIN”
En låt till min älskade.
”FÖR SENT FÖR EDELWEISS”
Jag vill alltid ha med en låt till de äldre och den här sången är skräddarsydd för gamla människor.
”KÄR I EN ÄNGEL”
Det är min ”My girl”. Tidigt 60-tal, varm soul. Inga problem i sikte någonstans – bara sol och blå himmel.
”SÅNG I BUSS PÅ VILLOVÄGAR 2007”
Skrevs på en bussresa i Trancoso till en ö utan elektricitet. Jag gjorde den på kvällen när solen hade gått ned och sonen sov i famnen. En låt om frihet och en hyllning till allt gott i livet.
”DOM FYRA ÅRSTIDERNA”
Hette Belafonte från början. Jag vet inte om det hörs men jag försökte få till lite afrika- och djungelkänsla.
”LÅNGA VÄGAR”
Det är min version på Tom Pettys ”Into the great wide open”, kan man säga.
”FLYG DU LILLA FJÄRIL”
Här är jag den där trubaduren som Magnus Uggla sjunger om. Runt lägerelden.
”INTE SKYLDIG NÅN NÅT”
Det känns som kritiker och journalister mer och mer vill se en misslyckas. Ju bättre det har gått desto mer kritik har jag fått. Framför allt från dem som vill ha en smakbit av samma framgång. Den här låten är till dem. Och några till.