Långt ifrån storformen
Uppdaterad 2011-07-09 | Publicerad 2011-07-08
GÄVLE. I sina mer öppenhjärtliga intervjuer har Dave Wyndorf talat om problemen med att uppträda som en dompterande rockgud när man mest av allt känner sig som en svullen Michelingubbe.
En begriplig och naturlig uppfattning. Speciellt då frontmannens viktuppgång som avgiftad har gjort att han ser ut som en blandning mellan ett marsvin, en väldigt amerikansk lastbilschaufför och en kinesisk opiumförsäljare från 1500-talet.
Vaggar hit och dit
Det kan ändå tyckas som att sångaren börjar komma över mycket av sina mest engagemangshämmande komplex. Han verkar ha återfått någon slags gnista och uppvisar i alla fall en önskan att gjuta liv i exempelvis ”Dopes to infinity”, ”Powertrip” och ”Tractor”. Han gestikulerar lite. Headbangar en smula avmätt. Vaggar hit och dit. Sjunger med en röst som är som den ska.
Men ansträngningarna till trots är det svårt att tro att detta är samma band som brukade kunna tända eld också på den största av festivalscener.
Den kapaciteten har inte dagens Monster Magnet. En grupp som förbluffande snabbt har gått ifrån glödhet till något som enbart är väldigt svalt.