Och Faces partajar vidare
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-07-30
Inga sura miner när fem killar går in på en bar...
FACES
Five guys walk into a bar ...
RHINO/WARNER
Rock
I veckan tvingades Ron Wood för tredje gången på några år skriva in sig på avgiftningsklink.
Jag hatar att behöva vara the party crasher, men det är ju bra att veta att den som lever livet så kopiöst som Faces gjorde förr eller senare får betala ett högt pris.
Det som i slutet av 60- talet uppstod ur spillrorna av Jeff Beck Group och Small Faces var ingenting mindre än en ständigt pågående fest.
Ingen, varken förr eller senare, har partajat hårdare än de här brittiska rumlarna - och ingen har heller haft roligare. Rod Stewart och de andra var inte bara på lyset för jämnan; de hade lyckliga leenden klistrade över sina rödmosiga nyllen hela tiden.
Det var så musiken lät också. Packad och glad. De brukade jäm föras med Rolling Stones, men Faces var i så fall den renodlade feel good-varianten. Det fanns inget av Stones mörker i Faces scotch- osande blandningar av boogie, blues, soul och rock. Bara gott humör.
Den här briljant betitlade boxen rymmer det bästa från de fyra studio album bandet hann ge ut - plus ett massivt block outgivna juveler, av vilka särskilt en handfull innerliga soulcovers imponerar.
Behöver jag påpeka att det är bra partymusik ...?
Per Bjurman