Sensationellt, Jerry!

KARLSTAD

Scenen ligger vid kanten av en värmländsk tallskog.

Det känns logiskt.

För jag fattar inte ett barr.

Jerry Williams konsert är en häpnadsväckande sensation.

Förbandet har alla chanser att blåsa skorna av kvällens huvudakt.

The Refreshments bevisar än en gång att de är den saxofonförstärkta boogierockens svar på The Hives. Jag har aldrig varit fena på geografi - men efter ungefär en timme är jag övertygad om att Memphis bor granne med Gävle.

Jerry Williams borde inte ha en chans. De senaste årens obligatoriska sommarturnéer har ofta lidit av infektionen rutininfluensa. Jerry har mest påmint om en skicklig coverartist.

Halsat tändvätska

Vilken tändvätska han och The Boppers halsat före premiären i år har jag ingen aning om.

Men Williams har klippt bort allt onödigt bullshit. Han koncentrerar sig i stället på det som fick honom att kupa handen över örat från allra första början.

Showens kärna består av rå och ursprunglig doowop, r"n"b och rockabilly från tiden då rockmusikens centrum antingen hette New Orleans eller Sun Records.

Uppblandat med ovanligt inspirerade tappningar av traditionella nummer som "Who"s gonna follow you home" och "I can jive".

Jag kommer inte på några förnuftiga formuleringar, teorier eller förklaringar till det som utspelar sig på scen.

Jerry Williams är 62 men beter sig som en 16-årig slyngel.

Dansar och juckar

Han glider, dansar, sprattlar, sladdar, gapar oavbrutet, sticker ner mikrofonen innanför byxlinningen, juckar och tar sig på chefen.

Han liknar en gråsprängd Michael Jackson med raggarstuk.

Det är stor underhållning.

Jerry Williams & The Boppers

Markus Larsson