Attityd, cynism, pondus och hjärta

TURBONEGRO

Party animals (hårdrock)

(BURNING HEART/BONNIER AMIGO)

Egentligen var det tänkt att den låt som sedermera blev hemstadsskildringen ”City of Satan” skulle hetat ”Oslo jeg elsker dig (din gamle hora)”.

Detta om något säger en hel del om den nattsvarta humor Turbonegro besitter. Ämnena må vara hur allvarliga som helst – de tacklas ändå med ett fräckt hånleende och två långfingrar i vädret.

Det handlar om attityd, cynism, pondus och hjärta i ett och samma paket. Att meningen med livet går att hitta antingen i ett par skitiga Kiss-riff eller på botten av ett ölglas.

Rent musikaliskt fortsätter ”Party animals” den resa ner i 70-talets skivbackar som inleddes på comebackplattan ”Scandinavian leather”. Alice Cooper är minst lika betydelsefull som Ramones och de i början så förvirrande blås- och stråk-arrangemangen känns efter tionde omgången fullkomligt hemtama. På några ställen riskerar inriktningen att bli så gubbrockigt bredbent att jeanssömmarna spricker, men skutan rätas alltid upp innan den hinner kantra.

Och detta sagt utan det minsta ironi.

Mattias Kling