Läderrock för klubbscenen

Black Rebel Motorcycle Club

HULTSFRED

Om Pampas vore en mörk, intim rockklubb.

Då hade det här garanterat varit en raktigenom klassisk spelning.

På stor utomhusscen lyckas världens bästa rock "n" roll-band "bara" utföra ett mindre underverk.

Black Rebel Motorcycle Clubs sena fredagsspelning på Pampas är den show jag längtat mest efter i Hultsfred i år - och propagerat hårdast för på förhand.

Jag råkar ju tycka att den stenhårda lilla trion från San Francisco är bäst i världen sommaren 2002.

I alla fall på hård, introvert rock "n" roll i läderskrud.

Driv och skärpa

Och de arroganta nihilisterna ger mig precis det jag drömt om.

Jag får en timmes hårt komprimerad sammanfattning av det bästa i Velvet Undergrounds 60-tal, Suicides 70-tal, The Jesus & Mary Chains 80-tal och BRMC:s eget svarta 2000-tal.

Jag får driv, melodisk skärpa, gitarrmangel och mörka, suggestiva stämningar.

Jag får explosionsartade versioner av både "Whatever happened to my rock "n" roll" och "Spread your love".

Och jag får en riktigt attitydmättad, kärv och stencool scenshow fullkomligt befriad från inställsamhet och publikfrieri.

Så var tog det femte plustecknet vägen?

Jo, problemet är att man - eller åtminstone jag - hela tiden står och tänker på hur mycket bättre det skulle vara i en intimare miljö.

Vi ser de facto ett genuint klubb-band på en utomhusscen och i denna stora rymd går vissa dimensioner kanske inte förlorade, men de når inte heller ända fram.

Bättre på klubb

Det monotona malande dessa amerikaner med sådan förkärlek hänger sig åt fungerar som suggestionsförstärkande i klubbmiljö, men på en scen som Pampas blir det lätt bara...just malande.

Nå, som sagt: Jag fick ändå vad jag drömde om.

Nu drömmer jag om att få det på klubb i höst.

Black Rebel Motorcycle Club

Per Bjurman