Satanister helt fast i fredagsmys
Publicerad 2011-06-11
NORJE ”Vad är det här?”
En måttligt imponerad festivalbesökare tröttnar på satanistmässan när en samplad unge gallskriker ur PA:t.
Ghost har trots decenniets mest omfattande metalhajp en bit kvar till fredagsmyset.
Gudskelov.
Det senaste halvårets snack och genombrott har däremot talat ett annat språk. Plötsligt har ockult heavy metal obskyrrotad i tidiga Black Sabbath, Mercyful Fate och Witchfinder General verkat lika självklart folklig som tacosmiddag framför ”Lets dance”.
Välförtjänt, om än helt orimligt.
Avvaktande publik
Men när Papa Emeritus I och hans gregorianska svartmunkar vid midnatt öppnar den rödljusdränkta mässan är Sweden Rock-publiken försiktig. Mer nyfiket avvaktande än hänfört trollbunden.
Med en upplyst langosvagn bredvid scenen, ett blinkande nöjespark bakom och Whitesnakes ylgnidande gitarrist ett stenkast bort är heller inte förutsättningarna att predika herr bockfots evangelium optimala. Snarare katastrofala.
Svävar fram
Skräckpåven svävar över scenen och sveper graciöst med mantelarmarna men bara i de främsta raderna lyckas ondskan slå igenom. Tio meter längre bak är kusligheten bortblåst. Inte minst för att ljudet är så lågt att Ghosts repertoar, Beatles-covern ”Here comes the sun” och samtliga låtar från debuten ”Opus eponymous”, i värsta fall överröstas av något tjejgäng som sjunger ”Ja må du leva”.
Det är väldigt lite Ghosts fel. Men ovärdigare svenssonsatanism får man leta efter.
Joacim Persson