Oändliga mängder jul med Robbie Williams
Publicerad 2019-11-29
ALBUM Mycket mer jul än någon egentligen orkar med blir det på Robbie Williams första julalbum. Men det är oväntat underhållande.
Robbie Williams
The Christmas present
Columbia/Sony
JULMUSIK Har Robbie Williams gjort julskivor tidigare, eller känns det bara så?
Svaret på den ”Alla mot alla”-inspirerade frågan är faktiskt nej.
Storbritanniens störste popgamäng må ha spelat in rat pack-inspirerade album med standards, sjungit duetter med fan och hans moster, gjort mängder av covers, låtar till tv-spel och en residentshow i Las Vegas.
Den forne Take That-stjärnan bangar sällan lite publikfrieri, men någon julskiva har det egendomligt nog aldrig blivit.
Förrän nu, 22 år in i solokarriären. Och när det väl kommer en tar han i desto mer. I sitt längsta utförande är ”The Christmas present” hela 28 låtar lång. Vilket givetvis är på tok jul för mycket jul till och med för Adolphson & Falk.
Samtidigt finns det något lite tilltalande i hela den galna ambitionen, för att det är så väldigt mycket Robbie Williams. I samband med släppet sa han att arbetstiteln på skivan var ”Achtung Bublé”, då det kändes som att Michael Bublés dominans i julgenren måste få ett slut.
45-åringen ska även ha en rejäl eloge för att vi här får påfallande få av de mest uttjatade jullåtarna, och inte minst för att majoriteten är helt nyskrivna.
Ingen av dem håller sig direkt på nivå med ”Angels”, ”Feel” eller ens ”Rock DJ”. Faktum är att klacksparkskänslan nästan får en poäng i sig, somliga teman och textrader blir underhållande av att de känns medvetet cheesy. Som i den synnerligen lätt antikonsumistiska ”Let’s not go shopping”: ”We don’t need shopping/it gets me hopping/We could be bopping/with ol’ King Cole”.
I ”Snowflakes” handlar det inte om snö utan om att försöka hantera en julmiddag med släkten utan att det blir dålig stämning: ”Mary-Lou tried to tell us why Trump is good for you/The table goes quiet because that’s what we do”.
Precis som väntat drar låtarna musikaliskt gärna åt det Sinatra-nostalgiska, vilket ofta klär Williams, även om storbandstolkningen av Slades ”Merry Xmas everybody” ihop med Jamie Cullum kanske känns mindre lyckad. Och att Bryan Adams bjuds in för en tämligen okänslig julgransplundring av Darlene Love-klassikern ”Christmas (baby please come home)” är förstås svårförlåtligt.
På det stora hela lyckas emellertid ”The Christmas present” både vara oväntat uthärdlig och, på sina ställen, riktigt skojig.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik