Thomas Rusiak: ”Ville bara gå under jorden”

Uppdaterad 2015-06-26 | Publicerad 2015-06-25

Tolv års tystnad är bruten

Han knep Grammis efter Grammis framför Håkan Hellström men plötsligt blev det tyst om Thomas Rusiaks solokarriär.

Till nu – tolv år senare.

– När ”Hiphopper” blev en hit ville jag bara gå under jorden.

1900-tal hade precis blivit 2000-tal när Thomas Rusiaks debutskiva ”Magic villa” slog ner som en bomb i den svenska musikvärlden. Med sin hybrid av rock och hiphop – resultatet av en musiksmak som på samma gång håller The Verves Richard Ashcroft som husgud och handlöst dyker ner i amerikansk hiphop - mejslade Thomas Rusiak, i dag 38, ut sin egen fåra. Det hördes när han var inblandad i något. Uppföljaren ”In the sun” kom tre år senare och gjorde inte lika mycket väsen av sig. Sedan blev det tyst från soloartisten Thomas Rusiak. Ända fram till början av juni i år då den rykande färska ep:n ”Wrenches” dök upp. Tolv års tystnad var bruten. För andra gången spelar han nu in sitt tredje album.

– Jag påbörjade en tredje skiva någon gång 2004–2005 men tröttnade redan i inspelningsprocessen. Jag hade gjort 4,5 låtar men kände plötsligt att jag inte ville släppa en till soloskiva. Så jag sket i det och producerade i stället en låt till tjejen som jag var gift med. Vi släppte den under namnet Tripoli och det var tänkt att det skulle bli en producentskiva. Men så blev det blev bara en låt.

”Minns inte årets nykomling”

Under åren som Thomas Rusiak låtit sin solokarriär vila har han i stället producerat artister som Adiam Dymott, turnerat med Teddybears, Swingfly och Mange Schmidt och haft olika projekt med sina kompisar.

– Det finns många låtar som ligger där inspelade på någon hårddisk. Det är skitbra låtar men det var ju åtta år sedan de gjordes och aldrig släpptes. Varje år har vi sagt att ”fan ska vi inte ge ut dem ändå?”. Som demos eller något. Hornstullsdemos.

Debutskivan ”Magic villa” fick Grammis-nomineringarna att regna över Thomas Rusiak. Han nominerades till sex stycken och tog hem hälften av dem. I dag står priserna högst uppe på köksskåpen bredvid spritflaskor, vaser och en Rockbjörn (den enda som han vunnit). Att Thomas Rusiak snodde Grammisen för årets nykomling – och även årets manlig pop/rock – framför näsan på Håkan Hellström är inget som stressat honom under åren.

– Jag minns inte ens att jag fick årets nykomling. Jag kommer däremot ihåg att The Ark vann priset för årets låt. De var nominerade för ”It takes a fool to remain sane” och jag för ”Hiphopper”.

Release rann ut i sanden

Efter den svenska succén med ”Magic villa” började planer smidas för en utlandslansering. Thomas Rusiak spelade på den klassiska engelska rockfestivalen Reading och turnerade i Tyskland. När det började pratas planer för att släppa skivan i USA var entusiasmen stor hos alla utom en person: Thomas Rusiak själv.

– När ”Hiphopper” släpptes och blev stor gick jag under jorden. Jag var trött på den grejen tidigt så när skivbolaget sa att de fått bra respons från USA blev jag mest apatisk. Jag tänkte: ”Ska jag dit och harva nu?”. Men så skedde 11 september. Jag minns att jag stod i en studio i Kungsbacka och på storbildsduk såg på CNN hur tornen kraschade. I och med det blev all sådan business stillastående. Min release rann ut i sanden.

Så Osama bin Laden sabbade din USA-karriär?

– Haha, ja precis. Men jag tänkte inte så mycket på det efteråt. Jag tröttnar snabbt på momenten. Om jag har varit på turné i ett halvår vill jag in i studion och vara där ett halvår. Ambitionsnivån för mig som artist har inte varit så hög på det sättet. Mitt fokus har varit att kunna betala hyran och må bra.

När den då 23-årige Thomas Rusiak slog igenom var det i en musikbransch med gott självförtroende och med en skivförsäljning som fortfarande drog in pengar till kassan. Trots framgångarna skulle han dock – ända fram till 2013 – bo kvar i samma hyresetta i Hornstull dit han flyttat som 19-åring.

– Det kom faktiskt inte in så mycket pengar som man kan tro. Förut spenderades det ju så sjukt mycket mer pengar på videos och skivor. Jag gjorde sex musikvideor på tre år varav den billigaste kostade en kvarts miljon och den dyraste 600 000. Så det blev inte så mycket kvar till mig när alla sådana kostnader hade räknats av. Det kom aldrig in sådana summor att jag kunde köpa en flådig lägenhet.

Hade du inga extravaganta vanor under din mesta rockstjärneperiod?

– Nja, vi reste mycket, käkade på restaurang och festade. Ett tag hade jag en skruttig bil också. Den kostade 30 000.

Jag tänkte mig att du var en sådan som körde runt i vrålåk – eller typ en öppen amerikanare.

– I wish. Jag hade en Honda Accord från 1989. Med elhissar och sollucka. Jag köpte den precis när jag hade skilt mig och körde sedan sönder den under min första sommar som frånskild. Jag åkte runt i hela Sverige och hälsade på polare, hade nedvevade rutor med musik på högsta volym och rökte i bilen. Jag åkte runt och var fri. Sedan pajade den och jag gav den till en snubbe som samlade på Hondor.

I titelspåret på nya ep:n – ”Wrenches” – sjunger du om att du brukade vara hög på söndagar. Vad gör du på söndagarna i dag?

– I dag tar jag det jävligt lugnt med familjen.

Följ ämnen i artikeln