PATTI SCIALFA

23rd street lullaby (rock)

Det är, sett ur svenskt perspektiv, perfekt tajmning på den här utgivningen.

För ett år sedan – på dagen i morgon! – visade den här damen, hennes man och deras mytomspunna kompisar hundra tusen svenskar att allting faktiskt är möjligt.

Man kan förvandla jättelika fotbollsarenor till intima vardagsrum. Man kan bygga kyrkor med bara gitarrslingor, lite heligt sväng och sånger om städer som måste resa sig ur ruinerna. Man kan känna sig exakt – exakt! – som en sextonåring fast man passerat 30.

Vi som var där, på Ullevi i Göteborg förra midsommar, kommer förstås att köpa Fru Springsteens andra soloalbum enkom för möjligheten att kanske få förnimma ett fragment av samma känsla också i år.

Och som tack.

Det var? äh, skitsamma. Ni vet hur det var och varför jag vill tacka.

Nu finns det emellertid skäl även för friska människor, såna utan förnuftsvidrig relation till Ullevi 2004, att låna ”23rd street lullaby” ett öra. Det är nämligen en utmärkt liten skiva: välskriven, lyhört spelad, snyggt producerad och fullsprängd av romantiska New York-stämningar.

Jo, skönsjungande Jersey Girl har tecknat ett kärleksfullt porträtt av staden på andra sidan Hudson-floden. Inte sedan maken var ung har jag ”sett” lika många förföriska Manhattan-bilder när jag lyssnat på en skiva. Det är mycket intagande.

Som kompositör hade Scialfa förr påtagliga brister. Den elva år gamla debuten hade sina ögonblick av skönhet , men låtarna var ofärdiga. Här briljerar hon dock med gedigna melodier och eget tilltal. Titelsången och ”Young in the city” är ju exempelvis rent mästerliga.

Bäst gillar jag dock hur skivan låter. Hur organiskt och skönt ljudet är. Hur mjukt kompet – inklusive delar av E Street Band och, vid några tillfällen, Herr Bruce himself – svänger. Därvidlag straffar ”23rd street?” faktiskt självaste ”The Rising”.

Enstaka detaljer skulle man kunna ha synpunkter på, men jag har överseende när det gäller den här tjejen.

För som det heter i sången:

”Nothin’ else matters in this whole wide world, when you’re in love with a Jersey girl”.

Per Bjurman