Lång väg kvar till succé, Zelmerlöw
Uppdaterad 2015-06-01 | Publicerad 2015-05-29
MARKUS LARSSON: Från seger – till ”sådär...”
Att vinna Eurovision Song Contest är väl en sak.
Nu börjar det svåra.
Och det börjar sådär.
"Woo-ho-ho!"
Det gör det starkaste intrycket under Måns Zelmerlöws turnépremiär.
Det obefogade och återkommande glada tillropet dyker upp som gubben i Lennart Hylands låda i andra låten "Work of art".
Greppet passar in lika bra som en lockpipa för gräsänder hos Black Sabbath. Inget i låten är ens värt ett "ho". Halsar sträcks och ögonbryn rynkas och en mycket relevant fråga stiger av från berg och dalbanan och undrar:
Vad sysslar han med?
Nu innehåller premiären inte så mycket "woo-ho!" över huvud taget.
LÄS MER: Måns uppträdde – med kryckor och smärtstillande
Zelmerlöw försöker lyckas i en svår genre som kan sammanfattas så här:
Den senaste vinnaren av Eurovision Song Contest eller Melodifestivalen eller, i sällsynta fall, båda två försöker koka soppa på en häftklammer och göra en hel konsert som bygger på färre hits än handens fem fingrar för en publik som bara vill höra dessa hits, och inte så mycket mer.
Jag minns Eric Saades kamp för att få någon att intressera sig på allvar för något annat än "Manboy" och "Popular". Eller varför inte Loreens klassiska "Hallå, Karlskrona" i Karlskoga?
Mellan hitsen, som i två fall givetvis arrangeras om till svårare och "seriösare" och mindre slagkraftiga versioner, kämpar Zelmerlöws musik fortfarande med sin identitet.
Vad vill den? Var ska den? Vem ska lyssna på den?
Att göra lättsaltade versioner med 80-talseffekter av Coldplay och Robbie Williams börjar låta väldigt gammalt nu.
Tomrummet mellan låtarna kryddar Måns med lite muntert snack om hundtestiklar. Och avslutande "Heroes" presenteras med en ljudupptagning från tv-sändningen när han vann i Wien.
Zelmerlöw har rösten och utstrålningen och kanske viljan, men om det här ska bli en långsiktig popkarriär finns det mycket arbete kvar.
Ett tankeexperiment:
Om han skulle ha börjat med "Cara mia", "Hope and glory" och "Heroes" i stället – hur många hade stått kvar och lyssnat på slutet?