Tomas är bäst på ångest

Jenny Seth

till Andersson Wij

Alltid lika välklädde Tomas Andersson Wij verkar lite nervös i början men darret på rösten försvinner snart. Med arv från Peter LeMarc och Bruce Springsteen kör bandet på i en och samma stil hela kvällen. Det blir ”Oroshjärta”, ”Tommy och hans mamma” och ”Landet vi föddes i” och allt låter proffsigt men överraskar sällan.

Men det som gör TAW bättre än Lars Winnerbäck och hans kopior, är texterna som pockar på uppmärksamhet under hela konserten.

Pricksäkert

Välformulerade och vackra tidsdokument över det fina och det fula i Sverige. Pricksäkert om den falnande välfärdsstaten, landsbygd, natur och storstad. Få är så bra på ångesten i ”mellanstora mellansvenska städer”, Krogstockholm och Statt i Hudiksvall.

Perfekt för den homogena, supervita medelklasspubliken. Liksom mellansnacket. Tomas som verkar ha ett komplicerat förhållande till folklighet, får alla att fnissa åt E-Type, schlager, musikaler och Bingolotto och enas om att Lasermannen, Ny demokrati och krig är dåligt. Sen river han av ”Evighet”, vackrare än någonsin.