Gör egen blues med AI

Tjänster som Suno och Udio har på kort tid gjort musikskapande med generativ AI förbluffande bra.

KRÖNIKA Uråldrig deltablues om robotar, putslustig country och rysk rootsreggae.

Nya AI-tjänster föder inte bara helt nya sorters låtar utan försöker dessutom sudda ut gränsen mellan artist och lyssnare.

Möjligheterna är på flera sätt rent mindblowing men upphovsrättsligt lär det bli kaos.

Jag skrev om artificiell intelligens och musik så sent som i november men på de få månader som har gått sedan dess har vi sett några rent häpnadsväckande exempel på kraften i exponentiell utveckling.

AI-genererad musik är något helt annat i dag.

Det låg kanske nära till hands att tro att elektroniskt baserade genrer skulle vara enklast att replikera med AI men så läser jag om tjänsten Suno i Rolling Stone och får höra låten ”Soul of the machine”, som låter som blues från 30-talet. Journalisten Brian Hiatt skrev bara in prompten ”solo acoustic Mississippi delta blues about a sad AI” och ut kom den smått ruggigt autentiska låten.

Suno är dock redan gamla nyheter. Den mest omtalade tjänsten just nu heter Udio, lanserad så sent som förra veckan. Grundarna kommer från Googles AI-avdelning Deep Mind och bland investerarna finns artister som Common och Will.I.Am.

De ser uppenbart potential för verktyget i sin egen musik, och hur det kan användas som en del i mer traditionellt musikskapande är inte svårt att föreställa sig.

I intervjuer med personerna bakom både Suno och Udio blir emellertid den större visionen tydlig: att radikalt demokratisera musikskapande. Även den som inte kan spela ska kunna uttrycka sig genom låtar, på samma sätt som Instagram och Tiktok gjorde alla till fotografer och videomakare.

Plattformarna är också byggda med gränssnitt som påminner om Spotify och Youtube. Du ska bli inspirerad genom att lyssna på vad andra har gjort.

Sunos tjänst finns nyskapade genrer som ”Russian roots reggae” och ”Urdu jazzwave”. Hos Udio har användaren Bobby B lyckats prompta ihop den faktiskt riktigt hyfsade 70-talssouliga låten ”We are so back”.

Samma kreatör ligger även bakom ”Wow… I didn’t know that”, ett slags ”Luke Combs möter Weird Al Yankovic”-country som jag kommer på mig själv med att vilja höra flera gånger.

Musiken är verkligen inte där ännu men, som det brukar heta i den här världen, ”today’s AI is the worst you’ll ever use”. Det lär bli betydligt bättre, snart.

Här finns givetvis utrymme för omfattande diskussioner om det upphovsrättsliga kaos som sannolikt väntar, då AI-tjänsterna som alltid är förtegna om vilken data de har tränat modellerna på. Liksom en lång rad mer känslomässiga, etiska och filosofiska frågor. Är det att göra en låt att få till en bra prompt?

Vernon Reid i Living Colour påpekar i Rolling Stone att man även bör ta in aspekter som kulturell appropriering när element från till exempel gammal blues, med sin historia i slaveri och lidande, plötsligt byggs om till att handla om helt andra saker.

Vi lär få anledning att återkomma till det här, inte så lite hisnande, ämnet.


4 tips: helande rock och sprudlande pop

Phosphoresent har en utmärkt ny skiva ute.

Phosphorescent är tillbaka

Matthew Houck har släppt skivor under namnet Phosphorescent i över 20 år och varit en av vår tids finaste singer-songwriters sedan åtminstone 2013 års album ”Muchacho”. Nyss släppta ”Revelator” befäster bara den positionen, med ett möjligen lite skirare sound men lika starkt låtskrivande som alltid. Houck hör till det fåtal sångare som kan få en rad som ”I know the world is ending” att kännas helande.

Adam Bolméus och Martin Elisson skakar liv i Hästpojken.

Hästpojken växer upp

Att växa upp med det uttryck som är Hästpojkens hade kunnat vara en utmaning. Men när Martin Elisson och Adam Bolméus i dag återvänder med sitt första album på sex år visar de sig klara det galant. ”River av ett liv” lyckas både förvalta det tilltufsade skramlet och addera träffsäkra livsinsikter. Framför allt är det bra låtar, som Nationalteatern-blinkande singeln ”Bing bång” eller den popskimrande ”Ett varken eller liv”.

Klara Keller släpper i dag sin hittills bästa låt.

Sprudlande med Klara Keller

Klara Keller har hörts hos Håkan Hellström och Kite, gjort musik med franska Phoenix och räknar Yoko Ono och Marie-Louise Ekman till förebilderna. Framför allt har hon släppt en rad singlar och ep och i dag kommer den hittills bästa. ”Fjäril” lär ha inspirerats av den amerikanska singer-songwritern Linda Perhacs men låter lika mycket som en sprudlande 20-talsuppdatering av Tant Strul och Pink Champagne. Debutalbumet dyker upp 10 maj.

Minnet av Robert ”Strängen” Dahlqvist (1976–2017) från The Hellacopters och Dundertåget hedras med utdelningen av Stämskruven, en utmärkelse till artister som verkar i ”Strängens” anda, på Record Store Day i Uddevalla i morgon.

Record Store Day i morgon

Väldigt mycket som pressas upp till Record Store Day känns allt annat än omistligt men evenemanget är icke desto mindre alltjämt en fin manifestation för musik. Dags igen i morgon i 30 butiker landet runt. Tre höjdpunkter: Annika Norlin & Jonas Teglund spelar live och signerar nya albumet på Bengans i Stockholm, Hästpojken gör detsamma på Bengans i Göteborg och på Evolution Records i Uddevalla delar Strängen-sällskapet ut Stämskruven, till Robert ”Strängen” Dahlqvists minne.


LYSSNA PÅ HÅKANS BÄST JUST NU-LISTA!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, XThreads och Spotify för full koll på allt inom musik