Kvinnliga rappare är dagens riktiga rockstjärnor
Hårdrocken har mycket att lära sig av frispråkiga hiphop-stjärnor som Megan Thee Stallion, Cardi B och Nicki Minaj
Den kvinnliga sexualiteten är knappt synlig i hårdrocken.
I jämförelse med den samtida hiphopen framstår det mesta ur hårdrocken som en frikyrklig mormor som aldrig har upplevt en orgasm.
Kanske kan rapparen Megan Thee Stallions senaste remix komma till undsättning.
Jag har länge beundrat kvinnliga rappares mod, styrka och frispråkighet. Framför allt sättet som många väljer att framhäva sig själva – som starka, sexuella individer som tar plats, ställer krav och, inte minst, äger sina kroppar och sin lust. Från tidiga pionjärer som Lil’ Kim, MC Lyte, Missy Elliot och Salt-N-Pepa till samtida hiphop-giganter som Cardi B, Nicki Minaj och Megan Thee Stallion.
Den sistnämnda släppte nyligen en rockremix av låten ”Cobra” tillsammans med metalcore-akten Spiritbox. Den 28-åriga kvinnliga rapparens beats stöps om till tunga breakdowns och i musikvideon krälar Megan nästintill naken genom en orms slemmiga innanmäte.
Sällsynta som vita älgar
Låten handlar om att försöka ta sig helskinnad genom en djup depression, men musikvideon och vissa ordval påminner mig om hur långt hiphopen har kommit inom kvinnlig sexuell frigörelse – och hur hårdrocken har halkat efter.
Lzzy Hale i Halestorm tar förvisso ofta med lyssnaren in i sängkammaren och berättar hur hon vill ha det. Liksom alternativa metal-akter som Scene Queen och Poppy.
Men de är försvinnande få. Lika sällsynta som vita älgar.
Det är inte särskilt konstigt.
Manliga sexualiteten självklar
På 80-talet var den manliga sexualiteten en lika självklar del av mainstream-hårdrocken som flying v-gitarrer, tajta spandexbrallor och permanentat hår.
Akter som Alice Cooper, Rolling Stones, Iggy Pop, Led Zeppelin och AC/DC hade tidigare krattat manegen för den brunstiga hårdrock som Def Leppard, Whitesnake, Poison och Mötley Crüe med flera spred över världen likt ett hepatit B-virus. Med få undantag var kvinnokroppen föremål och objekt för den manliga lusten och blicken. Den givna accessoaren i musikvideon och på scenen. Den kåta groupien backstage.
Inte sällan sexualiserades den minderåriga flickan (ja, jag tittar på er Iggy Pop och Steven Tyler). Redan 1975, på låten ”T.N.T.”, uppmanade AC/DC föräldrar att låsa in sina döttrar.
”Mer i behov av ett par stödstrumpor än ett hett engångsligg”
Det här lever kvar än i dag. Sex och kvinnors kroppar skildras nästan uteslutande utifrån ett manligt perspektiv.
Många av våra största hårdrockmusiker närmar sig eller har nått statlig pensionsålder och är numera mer i behov av ett par stödstrumpor än ett hett engångsligg, men Def Leppards Joe Elliott sjunger fortfarande om sockersöta samlag medan Mötley Crüe samlar på körtjejer som om de vore skinande smycken.
Band som Steel Panther går dessutom i 80-talsikonernas fotspår. Det amerikanska glamrockbandets gimmick är sex och snoppsymbolik i alla dess former. I mina öron låter deras musik lika sexig som en tarmsköljning, men likväl riskerar du en könssjukdom bara av att exponera dig för bandets kåta låtkatalog. Många lyssningar av låtar som ”Gloryhole” eller ”Gods of pussy” och du kommer snart att sänka din bärs med ett stelt syfilisfinger.
Utbudet och uttrycken behöver breddas.
En kvinna i full kontroll är fan rock ’n’ roll
Vi behöver inte fler manliga casanovor i spandex eller svartklädda snubbar som sjunger om sexuellt våld (ett klassiskt tema inom extrem metal).
Vi behöver kvinnor som sjunger om att de är så våta att det kommer att behövas en hink och en mopp för att städa upp efter dem.
Kanske kan Megan Thee Stallions senaste remix rent av komma till undsättning. Om samarbetet med Spiritbox innebär att rapparens nakna djärvhet spiller över på hårdrocken, om så bara en liten gnutta, ser jag det som en stor vinst.
En kvinna i full kontroll över sitt narrativ och sin kropp, det är fan rock ’n’ roll.