Ostyrigt, Sten & Stanley

KARLSTAD. En sak är säker: de gör vad de vill.

En sak är mindre noga: vad är det de vill göra?

Det här är två kalas i ett. Med titeln ”Jubileumsjul” väver Sten & Stanley in ett jultema i sitt firande av 50 år som grupp.

Klämmer in allt

I en show lång som en fotbollsmatch, två gånger 45 plus 20 minuters paus, vill de få in båda delarna samtidigt. Vinterstämning och nostalgi, anekdoter från barndomsjular och turnéer (kategori: dråpliga). Musiken följer dessa kast:

The Rolling Stones ”(I can’t get no) Satisfaction” leder till ”Vår vackra vita vintervärld”. De gör spexig rap av dikter från en rimstuga med Ragnar Dahlberg, innan Alexander Nilsson rusar in som Elvis i ”(You’re the) Devil in disguise”. Här finns ”Julens klockor” och Wham!:s ”Last Christmas”, Leonard Cohens ”Hallelujah” och ”Jag vill vara din, Margareta” två gånger om.

Trär på läsglasögon

Det kan vara den mest ostyriga konsert jag någonsin har sett.

Det spelar väldigt liten roll.

Det som betyder något, för publiken, är Sten Nilssons röst och uppenbarelse; samma leende och utfällda armar som har lyst från skivomslag i decennier. Och så Ebbe, hans bror, som på sitt sätt skiner starkast. Han kämpar med A4-papper, missar texter, måste trä på sig läsglasögonen mellan ackorden, men hela tiden slår hans leende fram, som en murbräcka av glädje genom det rutinmässiga, och förklarar kanske varför de har fortsatt så länge att detta mäktiga jubileum kan firas.

Här spelar Sten & Stanley

Jönköping i morgon, Halmstad 23/11, Uppsala 29/11, Gävle 1/12, Östersund 6/12, Sollefteå 7/12, Bollnäs 8/12, Västerås 13/12, Norr­köping 14/12, Vara 20/12.