Svettig dödsschlager

Mattias Kling

Volbeat – ”Beyond hell/Above heaven”

METAL/ROCK Det går att beskriva Danmarks största bidrag til helgfestiviteterna sedan J C Jacobsen buteljerade sin första Carlsbergflaska som ett slugt och effektivt destillat av ett halvsekels rockhistoria på tre rappa och välfriserade minuter. Liknelsen har gjorts förr. Och även om den lämnar dammluckor öppna för generaliseringar och misstolkningar finns det något träffande i en sådan definition. Och därmed behövs få ytterligare beskrivningar. Har du de senaste åren missat såväl ”The garden’s tale” som ”Maybelline i hofteholder” eller undgått att se frontmannen Michael Poulsen stålkamma frisyren på en festivalscen så läser du troligtvis fel recension. Se så. Byt till något annat. Det finns säkert något mer tilltalande som bedöms och analyseras härintill.

Du som är kvar vet vad Volbeat gör och kan. Vi kan kalla det rak och rapp rockabillythrash’n’roll med få omskrivningar eller komplikationer. Du får det i exempelvis ”The mirror and the ripper”, i ”A new day” eller i de punkstudsiga ”Magic zone” och ”A better believer”.

Men kvartetten lägger också ut en rad distraktioner som bevisar att en nyhet också kan vara en kombination av två välkända ting. Som att maniskt Slayer-riffande helt plötsligt bryts ner i en smäcker 50-talsrefräng i ”Who they are”. Eller att Kreators Mille Petrozza får rossla av sig i ”7 shots”, medan Mark ”Barney” Greenway ( Napalm Death) förvandlar ”Evelyn” till den svettigaste dödsschlager du kan tänka dig.

Maken till välbuteljerade smällkarameller med melodismak lär du få leta länge efter i höst.

BÄSTA SPÅR: ”Evelyn”.