The Hives nya är...

The Hives är världens bästa rock "n" roll-band.

Punkt.

Det skulle man kunna kalla anspråksfull inledning på en recension, men efter fyra veckors intim samvaro med Fagerstakvintettens tredje, ursinnigt efterlängtade album kan jag inte komma till någon annan konklusion.

Magnifikt larm

Vad vi har här är nämligen 30 minuter av det mest magnifika, omtumlande larm som spelats in på decennier.

Ingen i samma skola gör det med sådan intelligens, med sådan stil, med sådan pondus eller med sån integritet som Howlin" Pelle Almqvist, Nicholaus Arson, Chris Dangerous, Dr Matt Destruction och den eminente Vigilante Carlstroem.

Ni känner till insatsen och föreställer er kanske att bandet känt viss press under framställandet av sin första storbolagspjäs.

Men inte alls.

Ingen ängslan

Det finns ingen ängslan alls i glupska besten "Tyrannosaurus Hives". Han tvekar aldrig ett ögonblick över var han ska sätta ner sina bastanta ramar. Han går dit han vill och slukar det han har aptit på.

Kort sagt:

Hives har uppenbarligen gjort ännu en skiva helt efter eget huvud, utan att ägna mottagandet så mycket som en tanke.

Blir livrädd

Den är å en sidan så hård och skramlig - om än på ett maskinellt, nästan kirurgiskt och mycket egenartat sätt - att vanlig listpublik rimligen blir livrädd.

Å andra sidan har de, utan att göra våld på sin ursprungliga garageformel, fört in så många nya komponenter att också hardcorefansen blir utmanade.

I den fenomenala, otäckt slagkraftiga låtkompotten - enhetlig och variationsrik på en gång - finns faktiskt spår av så vitt skilda, och måhända oväntade, namn som Devo, Kraftwerk, James Brown, Cramps, Iggy & Stooges, Beach Boys och Screaming Jay Hawkins.

Nyfött monster

Huruvida svenskarna lyckas erövra planeten med hjälp av sitt nyfödda monster törs jag faktiskt inte ha några åsikter om.

Massorna har ignorerat stor rockmusik förr, om man man säger så.

Men oavsett vad som händer i kommersiellt avseende kvarstår faktum.

The Hives är världens bästa rock "n" roll-band.

The Hives

Per Bjurman