Plus på alla låtar

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2005-06-24

KLARAR SIG BRA SJÄLV Precis som under konserten i Köpenhamn är det flera låtar då man nästan tror att E Street Band är med.

Into the fire**

En blek låt blir sällan bättre på en hes tramporgel.

Reason to believe

Distad, förvriden och förstörd.

Devils & dust

Intensiteten skruvas upp och...

Lonesome day

...förvandlas till en akustisk explosion.

Long time comin’

Mer dynamisk och minnesvärd än på skiva.

Highway 29

Skör melankoli.

Incident on 57th street*

Episkt.

Real world*

Varför använde Springsteen inte det här gospelbesjälade arrangemanget på skivan ”Human touch”? Vad har han för ursäkt?

State trooper

Hotfull, otäck och påträngande.

All I’m thinkin’ about

Upplyftande falsett­rockabilly.

Highway patrolman

Sean Penn baserade filmen ”Indian runner” på detta nummer. Man förstår varför.

Reno

Konsertens mest explicita ögonblick.

Fade away*

Kvällens verkliga raritet i en sagolik version.

Racing in the street*

Du som skrek efter den här – tack.

The rising

Nu låter karln som en hel orkester igen.

Lucky town

Magnifik urladdning. Bruces gitarr fattar nästan eld.

Jesus was an only son*

Springsteens högtravande småprat mellan verserna filar ner udden på den vackra psalmen.

This hard land

Misslyckas aldrig.

The hitter

Bra novell, trist låt.

Matamoros banks

Stämningladdad avslutning på ordinare set. Bruce ylar som en prärievarg.

Extranummer:

Cadillac ranch

Kvällens tex mex-fiesta. Publiken kliver på stolar och varandra för att komma närmare scenen.

Bobby Jean

Det vackraste avskedsbrevet som spelats in.

Maria’s bed

Framstår plötsligt som en enorm publikvältare.

The promised land

Den omgjorda versionen känns malplacerad bland de jublande extranumren.

Dream baby dream**

Turnéns ständiga finallåt. Suicides monotona synthpunkballad fungerar alldeles utmärkt på tramporgel.

*Piano eller elpiano.

**Tramporgel

Läs mer:

Följ ämnen i artikeln