Det är omöjligt att inte skaka på höfterna

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-02-13

Monster Magnet får varje sann rockares hjärta att slå dubbelslag

Det finns några få tillfällen på ”Monolithic baby” då Dave Wyndorfs byxor, av gammal vana antagligen, blir så utsvängda att han antagligen skulle kunna använda dem för att glidflyga över ängar med snuskigt inbjudande, psykedeliska svampar.

Men den hårige rymdhertigen är sedan inspelningen av ”God says no” (2000) en nykter och avgiftad man, även om han enligt egen utsago kan trippa på LSD bara genom att klämma på bukspottkörteln, och den enda drog han behöver nu är synonym med skyhöga Marshall-stackar, brinnande gitarrer och ett sväng så medryckande att det är omöjligt att inte skaka på höfterna och hälsa nattens invånare med pek- och lillfinger i vädret.

Du har säkert redan hört singeln ”Unbroken (hotel baby)”, som allt tydligare framstår som en av gruppens självklaraste bordvältare sedan ”Negasonic teenage warhead”, men denna godbit är bara ett av de utropstecken kvartetten totat ihop denna gång. Såväl ”Radiation day” som ”Slut machine” kommer att få varje sann rockares hjärta att slå dubbelslag, men faktum är att inte ens de två cover-låtarna ( Robert Gilmours ”There’s no way out of here” och Robert Calverts ”The right stuff”) skäms för sig det minsta.

Gud må fortfarande neka ihärdigt, men vi andra kan lugnt fortsätta att säga ja till Monster Magnet.

Monster Magnet

Lyssna på Monster Magnet

Mattias Kling

Följ ämnen i artikeln