LISTAN: Vi måste prata om Pantera och Phil Anselmo
Sofia Bergström väljer fem saker i musikvärlden
Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.
Den här veckan hyllar Sofia Bergström en svensk rockdoldis, förfäras över Metallicas biljettpriser och känner sig kluven inför Panteras återkomst till rampljuset.
1. Vi måste prata om Pantera och Phil Anselmo
Förra helgen gjorde Pantera sin första spelning på 21 år. I veckan har videoklipp från konserten delats vitt och brett samtidigt som det har tvistats om huruvida Phil Anselmo och Rex Brown kan kalla sig Pantera utan de bortgångna bröderna Vinnie Paul och Dimebag Darrell, som grundade bandet.
Många verkar ha glömt bort att Anselmo så sent som för sex år sedan gjorde en nazihälsning och vrålade ”white power” under ett liveframträdande. Sångaren har bett om ursäkt och förklarat händelsen med att han var full på vitt vin och skämtade, en enligt mig urusel ursäkt. Och med tanke på att det inte var första gången som han gjorde något liknande går det inte att vifta bort beteendet som ett tillfälligt klavertramp.
Personligen vet jag inte hur jag ska förhålla mig till Anselmos återkomst till rampljuset, men tystnad och ignorans kan inte vara vägen framåt. Vi måste kunna diskutera det som skaver – inte stoppa våra headbangande huvuden i sanden.
I sommar spelar Pantera på Sweden Rock Festival. Även i det sammanhanget råder förbryllande tystnad. Festivalledningen borde uttala sig om bokningen.
2. GG Allins liv fångas på film
GG Allin, född Jesus Christ Allin, blev under 80-talet ökänd för obscena scenframträdanden med självstympning, nakenhet, fekalier och våld. Häromdagen kom nyheten att den amerikanske musikerns livsöde och karriär ska bli spelfilm. Att det är Jonas Åkerlund som regisserar ”GG Allin: Live. Fast. Die” känns passande. Svenskens talang för att fånga det råa och fula lär komma väl till pass i gestaltningen av punkrockens mest skandalomsusade posterboy.
3. Skamligt dyra Metallica-biljetter
Inför Nordamerika-vändan av världsturnén ”M72” har Metallica släppt flera specialbiljetter till hutlösa priser. Det dyraste paketet, ”Lux æterna-upplevelsen”, har en prislapp på närmare 70 000 svenska kronor. Dessa typer av lyxpaket är inte särskilt sympatiska, och går dessutom stick i stäv med thrash metal-scenens en gång starka ideal om att motverka ekonomisk och social orättvisa. Till sommarens spelningar på Ullevi i Göteborg finns specialplåtar i prisklasserna 6 000 - 35 000 kronor, utöver biljetter till oss vanliga dödliga.
4. Charmigt samlingsalbum
På skivan ”Screams from the grave” har Wendy Juneström, som driver det svenska fanzinet Black Pages, samlat tolv unga metalband från den svenska undergroundscenen. Samlingsskivan, vars låtar rör sig genom subgenrer som thrash, heavy metal och black metal, är en uppiggande uppvisning i ungdomligt ursinne och utstrålar en hunger man sällan hör bland etablerade akter. Band som Pyrrha, Eternal Evil och Sarcator håller en uppseendeväckande hög kvalitet. ”Screams from the grave” finns till försäljning på cd och kassett.
5. Snygg svensk rock
Shaam Larein är den svenska rockscenens bäst bevarade hemlighet. I dag släpper de sitt andra album ”Sticka en kniv i världen”, uppföljaren till den underbara debutskivan ”Sculpture” från 2020. Med sångerskan Shaam Larein i täten laborerar bandet med en fascinerande fusion av postpunk och ockult gothrock i en ömsom storslagen, ömsom lågmäld ljudbild där faran lurar runt varje hörn. ”Beware the duchess” är en av årets bästa låtar; det låter som om en häxsabbat utspelar sig i hörlurarna.
Fem låtar: storslagen rock och metal av olika slag
”SIRENS - OF BLOOD AND WATER”
Epica feat. Charlotte Wessels & Myrkur
Fler kockar ger sämre soppa, men fler sångerskor ger bättre symfonisk hårdrock. När Simone Simons, Charlotte Wessels och Amalie Bruuns röster möts i Epicas episka ljudlandskap uppstår något utöver det vanliga.
”SACRIFICE”
Margarita Witch Cult
Trions Birmingham-arv hörs omedelbart. Scott Vincent sjunger med Ozzy Osbournes råbarkade aura samtidigt som hans diaboliskt distade riff präglas av Black Sabbaths patenterade proto-doom. Jag ser fram emot debutalbumet.
”AUSTERITY”
Katatonia
Det svenska metalbandet Katatonia kan konsten att komponera vackra och variationsrika låtar som är som skräddarsydda för Jonas Renkses ståtliga stämma. För varje dag som går blir jag mer och mer pepp på gruppens nästa album ”Sky void of stars”, som släpps i januari nästa år.
”VOYAGE”
Speglas
”Time, futility & death” är en av årets bästa ep-skivor. På höjdpunkten ”Voyage” är kontrasten mellan de ömhudade pianoslingorna och Isak Koskinen Rosemarins (Sweven, ex-Morbus Chron med flera) råa sång oerhört kraftfull. Fans av Tribulation och Slaegt bör omedelbart spana in Speglas.
”HUMAN OFFENSE”
Brat
Att beskriva sin musik som ”bimboviolence” borde vara brottsligt. Men New Orleans-kvartettens brutala blandning av dödsmetall och grindcore är onekligen våldsamt bra. Sångerskan Liz Selfish låter som en rabiessmittad hund som spottar fradga, vilket förstås är en stor komplimang i sammanhanget.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram och Twitter för full koll på allt inom musik