Väldigt traditionell rock

Grymlings brakar på tok för långt ut i gubbrocklyrikklyschträsket

Grymlings

Grymlings (rock)

(MNW/BONNIER AMIGO)

Det talas en del om klacksparkar när Mikael Rickfors, Magnus Lindberg, Göran Lagerberg och nykomligen Mats Ronander (ersättare till Pugh Rogefeldt) återförenar Grymlings, bandet som i början av 90-talet gjorde stor lycka på svenska listor som ett Gotlandsbaserat svar på Traveling Wilburys.

Det ska vara lekfullt, och det är förstås egentligen lovvärt. Så länge det lekfulla inte går ut över låtarna.

För dessa mogenrockare är ju trots allt rätt bra var för sig. Inte minst Lindberg och Rickfors har på sina senaste skivor visat att de fortfarande är att räkna med.

Man får en känsla av att ingen släppt till sitt allra bästa till den här plattan, och att det i klacksparkens anda inte slipats i onödan på texterna.

Det är väldigt, väldigt traditionell rock, tack vare Ronander kanske mer elektrisk och bluesig och mindre naturromantisk än förr (plus i kanten för det!), men flera gånger så traditionell att den brakar på tok för långt ut i gubbrocklyrikklyschträsket.

Tro det eller ej, men en klackspark behöver inte vara detsamma som att inte anstränga sig.

Håkan Steen