Hultsfred blev min räddning
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-08-23
Jenny Seth om en konsert som förändrade allt
Oftast är musik bäst på skiva, men ibland kan en enda konsert förändra allt.
Den 14:e juni 1997 hade jag min mest omvälvande liveupplevelse någonsin.
18 år gammal hade jag ännu inte flyttat från min lilla håla till hemstad. Ljungby var inte direkt en metropol för konserter eller sprudlande klubbliv så Hultsfredsfestivalen blev räddningen för mig och alla andra fest- och musiktörstande smålänningar.
Mina dåvarande kompisar lyssnade uteslutande på rock, så jag fick hänga själv i publiken när Daft Punk klev upp på Pampas-scenen. Jag minns inte riktigt vad jag hade väntat mig, men det som kom var något helt väsensskilt från allt jag sett och hört förut. Ljusshowen, Thomas Bangalter och Guy-Manuel de Homem-Christo förklädda i rymdhjälmar och de pumpiga filterhouseklassikerna var så långt man kunde komma från en vanlig rockspelning.
Till och med publiken var annorlunda, alla rörde sig som en enda kropp och stämningen stegrades i takt med att beatsen byggde.
En helt ny värld hade öppnats och plötsligt kändes gitarrer hopplöst överskattade.
Varje sommar besöker hundratusentals människor konserter på festivaler och arenor runt om i landet. I år har förhoppningsvis många fått sina invanda föreställningar om livemusik ställda på ända.
Rimligtvis omvände Jay-Z:s mäktiga Peace & Love-gig den ganska homogena rockpubliken och skapade massor av nya hiphoplyssnare. Pinks imponerande akrobatiknummer på Ullevi höjde ribban, med många halsbrytande snäpp, för hur en musikshow ska se ut. Och det visuella vansinne som var M.I.A:s bidrag till Way Out West måste ha lämnat alla indiepopare i ett härligt chocktillstånd.
Daft Punk-konserten för tretton år sen förändrade mitt musiklyssnande i grunden.
Det första livemötet med modern dansmusik kom sent, men gjorde ett djupt och bestående intryck.
Hultsfredsfestivalen har inte fått kärlek från mig på väldigt länge, men här kommer ett sent men innerligt tack. För musiken och de oförglömliga upplevelser som format mig. R.I.P.