Hetsar, ålar & rusar runt
Publicerad 2014-06-02
Kraftpaketet Steven Tyler, 66, får gymråttan Springsteen att framstå som soffpensionär
Det tar en halv konsert bara att acceptera Steven Tylers ålder.
Frontmannen är mer elektrisk än medlemmarna i vilket rockslyngelband som helst.
Tillsammans.
På den övre läktaren skriker lika många tomma stolar som glada fans och att säga att arrangören har maxat publikgolvet framför scenen i Tele2 Arena vore en rejäl överdrift.
Det hårda kapitlet av rocksommaren har inletts intensivare än en supervalspurt. Mitt emellan succén på Gärdet i fredags och veckans Sweden Rock är det tufft att sälja ut en jättearena, till och med för ett historiskt rockband.
Men Steven Tyler är legitimerad rockstjärna sedan födseln. Han räknar inga nakna säten. När andra på sin höjd testar sin scenramp mitt i konserten börjar sångaren helt enkelt där, mitt i publiken. Hetsar och åmar och gör sig till. 66 år gammal studsar, snurrar och rusar han över scenen som en triathlonatlet och det är omöjligt att inte bli golvad. Sångaren får gymråttan Springsteen att framstå som en soffpensionär.
Trögtrampat och segt
Resten av Aerosmith kan mest åka med och Joe Perry undantaget är det tyvärr just vad de gör.
Första timmen vilar hela konserten på frontmannen och en handfull klassiska rocklåtar. Resten är ofta mest en välregisserad kuliss. Det spelar ingen roll hur välspelat det är när engagemanget skevar. Som när Tyler rock’n’roll-hänger över axeln på Brad Whitford i ”Love in an elevator” och gitarristen mest ser ut som om någon har stört honom mitt i morgonkaffet. Det blir trögtrampat och segt.
De nosar lite i ”Livin’ on the edge” men först i ”Rag doll” får bandet Aerosmith fart på allvar och lyfter. Det är förstås en väl lång startsträcka.
Men med ett pärlband av starka låtar där inte Tyler är ensam om att underhålla och åtminstone verka ha kul räddar legendarerna kväl-len.
Stundtals magiskt
Där blir det också som tydligast att Steven Tyler är långt mer än bara ett scensnille.
När många, eller de flesta, sångare ur hans rockgeneration ofta fallerar helt live numera gör frontmannen ett rent imponerande arbete.
Rösten är pigg, påhittig och kraft-full. Och i ”Janie’s got a gun” stundtals rent magisk.