Sångerna rann ur mig
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-05
Jack Johnsons sorgearbete efter sin far blev en ny platta
ROSKILDE. När Jack Johnsons pappa dog trodde han att sorgearbetet skulle stanna hos familjen hemma på Hawaii. Så blev det inte.
– Sångerna bara rann ur mig, säger han.
Jack Johnson är slående lik en backpacker tillbaka från sex månader i Sydostasien när han i shorts, ledigt skägg och mjölkchokladbrun solbränna slår sig ner för femton exklusiva minuter med Nöjesbladet.
Tidens gång
– När min far dog trodde jag aldrig att det var något jag skulle skriva sånger om, än mindre prata med dig om, säger Jack Johnson.
Men sångerna kom av sig själva. Hans fru insisterade på att han skulle spela in dem innan de föll i glömska.
– De flesta ska förr eller senare förlora en förälder, det är tidens gång. Så jag insåg att jag lika gärna kunde släppa sångerna och prata om det, säger Jack.
Albumet blev en läkeprocess, inte bara för honom själv, utan för hela hans familj. Mamma, fastrar, fru och barn följer alla med på den stundande turnén. Precis som hans pappa brukade göra.
– Fast pappa var inte så förtjust i kändissidan av mitt jobb. Han föredrog de lediga dagarna.
Sin fars fotspår
Precis som Jack var pappa också surfare. Albumets titel – ”To the sea” – är långt i från slumpartad. Havet har alltid spelat en stor betydelse för den Hawaii-födda sångaren.
– Jag har gått i min fars fotspår hela livet. Precis som han tog mig till havet när jag var barn, tar jag mina barn till havet nu.