Det växer till en explosion
Publicerad 2014-05-23
Peter Gabriels konsert känns i hela kroppen – till sist
Han kan snurra in låtarna i hur snygga labyrintarrangemang som helst.
Låta supermusikerna briljera sönder arenan och ett helt kamerateam cirkulera i luften runt honom.
Ändå är det en sak som står ut i Globen.
Peter Gabriels röst.
Entrén kunde inte vara mer anspråkslös. Plötsligt sitter han bara där vid flygeln, fortfarande med alla Globens lampor tända, och berättar om kvällens meny. Ett akustiskt set, ett mer elektriskt för att sen avsluta med desserten, albumet ”So” i sin helhet.
Men vägen till ”Back to front”-turnéns klimax är allt annat än en transportsträcka.
Ljuvligt skenande
Återförenad med de musiker som Peter Gabriel turnerade med kring det klassiska albumet är den första timmen i stället en ljuvligt skenande resa kantad av några av sångarens starkaste låtar, ett svindlande komparbete från bandet och en lysande sånguppvisning. Gabriel sjunger med en liveskärpa få artister kommer i närheten av.
Scenshowen följer samma mönster. Först mitt i fjärde låten, vackra ”Family snapshot”, släcks arenan ned och ju närmare finalen Gabriel kommer desto intensivare blir ljus och de visuella lösningarna. Ofta låter Gabriel ett stim av kameror sväva runt honom, snarare än att röra sig själv. Bildskärmarna varvar allt ifrån snygga kulisser till diffusa skräckmiljöer.
Men med låtarna från ”So” kommer överväxeln. Ljuset maxas. Spelningen blir kraftfullare och mer explosiv. De redan påtagligt lyriska fansen skjuter oftare upp ur stolarna. Med all rätt. Det här är en konsert som känns i kroppen lika mycket som den hörs.
Starka insatser
Roligt då att de svenska begåvningarna Linnea Olsson och framför allt Jennie Abrahamson gör en så stark insats som uppbackande sångerskor att man går ifrån Globen imponerad, men också lite stolt.