Får marken att skaka
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-03
ROSKILDE. Florence Welch har en karisma som inte ryms i tältet.
Det gör inte hennes publik heller. Vi får festivalens största flaskhals.
Jag hade planerat för trängsel. Rapporterna från Glastonbury förra veckan skvallrade om att Florence and The Machine dragit historiskt stor publik till näst största scenen.
Så jag dyker upp en halvtimme före utsatt tid och kommer precis lagom – till en flaskhals större än Danmarks samlade buteljer.
Gott om bloggerskor
Det krävs en GPS för att hitta scenen. Till sist, en kvart in i konserten, skymtar jag bandet längst in i Odeon-tältet. Antalet långluggade modebloggerskor som himlar med ögonen och filmar med telefonerna ökar lavinartat för varje meter jag avancerar framåt.
Tävlar med Coldplay
Florence Welch har växt till en fullfjädrad scenpersonlighet sedan konserten på Way Out West förra sommaren. Långt ifrån alla sånger matchar karisman, men ”Dog days are over”, ”Kiss with a fist” och – framför allt – ”Rabbit heart (raise it up”) lyckas.
Nya ”Strangeness and charm” tävlar med Coldplay i storslagenhet och ger en hint om att Florence och hennes maskin är klara med de små sammanhangen. En misstanke som bekräftas när brittiskan klättrar upp i scenriggen en stund senare.
Borde bokas igen
I slutet av konserten får hon hela publiken att hoppa unisont. Marken skakar – förhoppningsvis hela vägen till festivalgeneral Esben Danielsson. Så han nästa gång bokar in Florence Welsh på den enda scenen som matchar hennes hårfärg. Den med namnet Orange.