Saknar rätta stinget
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-06-29
WASP inte så skräckinjagande längre
BORLÄNGE. Det har runnit mycket blod under broarna sedan WASP fick Siewert Öholm att bränna SVT:s månadsbudget på moralpanik.
80-talets kotlettkaos är sedan länge förpassat till grillen.
Tur att det är musiken som bandet egentligen alltid har handlat om.
Det står tre tolvåringar med pastellrosetter i håret och väntar vid kravallstaketet. Med några minuter kvar till konserten finslipar trion texten till ”Wild child”.
Inga charkprodukter
Men nej, inte ens mamma och pappa lär oroa sig. WASP har lämnat charkstadiet och numera blir bandet inte mer skräckinjagande än ... tja, Blackie Lawless svarta mascaraögon mot det bleksminkade nyllet.
Förra Sverigebesöket var ett stopp på bandets ”The crimson idol tour” som innebar att WASP framförde hela sitt 15 år gamla konceptalbum i sin helhet.
Kvällen i Borlänge handlar varken om de avlägsna köttorgierna eller nån komplex hårdrockssaga. I stället anrättar WASP en ren och skär hitkavalkad. En nostalgitripp som strör guldkorn som ”On your knees”, ”L.O.V.E. machine”, ”Arena of pleasure”, råbiffstryckaren ”Sleeping (in the Fire)” och tolvåringarnas favoritlåt.
Hetshytter åt publiken
Men trots en livsnödvändig heavy metal-lektion helt utan pisspaus blir det aldrig riktigt angeläget. Det hjälper inte att Blackie galopperar över scenen som en indian i fransstövlar. Eller att han skriker i luften och hetshyttar med nävarna åt publiken.
Först med genombrottet ”I wanna be somebody” och det briljanta extranumret ”Chainsaw Charlie (murders in the new morgue)” når WASP den imponerande energi bandet visade upp på Sweden Rock för några år sedan.
Det känns både för sent och lite snopet.