Frida vägrade bli en ’ny Markoolio’

Publicerad 2014-06-25

”Dunka mig gul och blå”-stjärnan bröt med sitt skivbolag och bytte stil

Rådgivarna ville göra ­henne till en kvinnlig ­Markoolio.

Då fick Frida Appelgren, 33, nog.

Sex år senare är hon tillbaka med ny musik – och en helt ny stil.

Men, är det inte?

Jo, visst är det hon som slog igenom 2007 med den snuskiga sommarplågan ”Dunka mig gul och blå”.

Men samtidigt inte.

40 kilo lättare. Blonderat hår och med dreadlocks. Ny musikstil. Och framför allt har Frida Appelgren börjat må bra.

– Jag är fri, Tobbe. Fri inifrån och ut. Jag vet vem jag är, jag kan göra precis vad som helst mellan himmel och jord om jag bara är jag, säger hon.

Vi har träffats flera gånger tidigare. Flest gånger i samband med Melodifestivalen 2008 när hon blev skrällen som tog sig raka vägen till final med barnfavoriten ”Upp o hoppa”.

”De ville styra mig”

Men sen tystnade det kring Frida Appelgren. Förutom något besök i ”Så ska det låta”-studion och medverkan i TV4:s lekprogram ”Postkodkampen” har hon hållit sig undan rampljuset.

Nu berättar hon för första gången om hur skivbolaget ­ville göra henne till något hon ­inte kunde stå för och hur hon därför hoppade av allt.

– Jag fick inte svära eller säga fuck. Att gå från ”Dunka mig” till att bli barnvänlig är ju inte jag. Jag ser inget som helst negativt med Markoolio över huvud ­taget, men de ville göra mig till en kvinnlig Markoolio, det var deras exakta formulering. Det var så långt ifrån mig själv som man kan komma, säger ­Frida Appelgren.

Då insåg hon hur dåligt hon hade mått under den snabbt snurrande cirkusen som varit hennes korta men intensiva karriär.

– Jag mådde sämre och sämre för att jag kände att jag inte gjorde det jag ville. De ville styra hur min musik skulle låta och hur jag skulle skriva mina texter. Det gjorde att det låste sig. Och när jag insåg att jag inte kunde skriva längre, få utlopp för mina känslor, så sa jag stopp.

Slut på gladreggaen

Hon bröt kontakten med sitt management och skivbolag, flyttade. Och mådde plötsligt bättre.

– Det syntes ju på mig. Ju sämre jag mådde ­desto mer gick jag upp i vikt, ­säger hon.

– Nu orkar jag springa i skogen, leka med min dotter och klättra i träd. Nu är jag inte en valross som sitter i soffan och trycker i mig mer godis och tycker synd om mig själv. Nu vet jag att mycket visst spelar roll, jag vet vem jag är och vad jag brinner för, säger hon.

Den kroppsliga förvandlingen är tydlig, men även den musikaliska. Nya singeln ”Hit and run” är långt från gladreggae på skånska. Och den nya stilen gör att hon inte tänker ställa sig på scenen och göra sina gamla hits.

– Inte på det här tåget i ­alla fall. Jag kan absolut sjungna dem ibland, men det blir mer med ironi. Jag är inte kvar i den känslan längre och det blir jättekonstigt att stå och låtsas, för de låtarna är dåtid för mig.

Följ ämnen i artikeln