Ett Säkert trollbindande
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-06-14
Norlin griper tag i hjärtat
HULTSFRED. Det här är faktiskt en sorts debutkonsert.
Annika Norlin har aldrig spelat på Hultsfreds största scen förut.
Och som bäst är premiären direkt trollbindande.
Den kallas för Hawaii.
Och att få uppträda på en av Sveriges mest klassiska popscener är inte bara ett kvitto på att man blivit riktigt stor.
Det är också krävande och svårt. Hawaii är ju, som Annika Norlin själv säger, större än Östersunds stadskärna.
Krävs bredare penslar
Många artister har genom åren misslyckats med att fylla ut scenen.
Och det brukar krävas betydligt bredare penslar än dem som Norlin använder.
Hennes sparsmakade och älskvärda popnoveller är som bekant nära släkt med Jakob Hellman. De är verkligen inte anpassade för att arenarocka omkull jätteområdet nere vid sjön Hulingen.
Så Norlin gör kanske inte någon paradspelning.
Men när hon väl slappnar av – det sker ungefär när motorriffet från Sweets ”Ballroom blitz” bryter sig fram i ”Faller isär” – levererar hon flera guldkorn.
Jag tänker framför allt på balladerna som liknar de sista breven som brukar skickas i en krossad kärleksrelation. ”Det här är vad dom säger” och ”Är du fortfarande arg” griper verkligen tag i hjärtat och skakar. Hårt.
Strålande cover
Mot slutet gör hon även en strålande och svensk översättning av The Wannadies ”My hometown”.
Covern är ytterligare ett bevis på Norlins oklanderliga smak.