En galen popshow

Jenny Seth

Pink flyger i en sele & bjuder på cirkus... men låtarna är svaga

Göteborg. Visst har hon sin beskärda del gråtlåtar, men mest av allt verkar Pink älska att ha kul.

Halsbrytande cirkuskonster tar lika stor plats som musiken när den orädda stjärnan trotsar tyngdlagen.

Lämpligt nog får ”Get the party started” inleda konserten. Även om man bara får höra några rader så förebådar den gamla hiten en fartfylld show. Faktumet att Pink gör entré genom att falla ur en färgglad låda som hissats högt över arenans högsta punkt hintar också om vad som komma skall.

Gigantisk plastbubbla

Konserten är lekfull och bjuder på tredimensionell akrobatik av sällan skådat slag. Pink snurrar, inlindad i långa tygstycken, genom luften som om hon jobbat för Cirque du soleil hela sitt liv. Som en hamster med adhd rullar hon senare ut i publikhavet i en gigantisk plastbubbla buren av tusentals fans ivriga händer. Samma uppsträckta händer som hon fullkomligen flyger över under fantastisk underhållande extranumret ”So what”.

Att hon hänger uppochner en stor del av tiden påverkar imponerande nog inte rösten det minsta, varken på rock­låtarnas morrande eller balladernas höga toner.

Verkar vilja ha roligt

Och om olyckan under konserten i Nürnberg förra veckan, då Pink föll ur sin sele och fick föras till sjukhus, har gett henne svindel avslöjar hon inte det ens för en sekund.

Det verkar som att allt som händer på (och ovanför!) scen är aktiviteter som Pink valt inte bara för publikens skull utan för att hon själv ska ha så roligt som det bara går. Till och med de slumpmässiga covervalen (”My generation”, ”Basket case” och ”Roxanne”) känns snarare som hennes personliga ­karaokefavoriter än smart ­uttänkta showlåtar med ett artistiskt syfte.

Hennes låtkatalog är inte alls lika stark som hos andra stjärnor av samma kaliber. Och det hade varit så mycket bättre om hon koncentrerade på den charmiga ­powerpopen i låtar som ”Who knew” och ”U + ur hand” i?stället för brötig rock som ”Bad influence”. Men Pink har ändå frikort att göra lite vad hon vill.

Fånigt & fint

Som atletisk pojkflicka som aldrig passat in i Britney Spears-mallen har hon alltid varit ett alternativ till utseendefixerad kändiskultur och stereotypa kvinnoideal i musikvärlden. Utan att för den delen sakna varken karisma eller glamour.

Pink slåss för rätten att både få fåna sig och visa sina innersta, inte alltid helt fina, känslor. Och att få ha en glittrig urringad kroppsstrumpa på sig medan man gör det.